domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 512 övrigt behandlades de flesta frågor av styrelsen som bestod av ordföranden, i allmänhet häradshövdingen, kassör, sekreterare och ibland därtill ett litet antal ledamöter. I källmaterialet framträder de som en samling i lokalsamhället tongivande män i övre medelåldern, de allra flesta av dem nämndemän.908 Att häradshövdingen var ordförande i tingshusstyrelsen förekom redan tidigare. Som redan nämnts bidrog det säkerligen till hans engagemang att hans ansvar för kanslilokalernas utformning och skick preciserades i rättegångsbalkens domsagostadga, rb 1 kap. 17§, 1943 års domsagostadga §46, där det också stadgades att han skulle göra framställning om nyanskaffning och reparationer. När beslut om nybyggnad väl var fattat agerade tingshusstyrelserna självständigt i förhållande till stämman och hittills har jag inte funnit exempel på frågor om tingshusens utförande som har gått tillbaka till den större församlingen för beslut. I Kristianstad fick styrelsen visserligen kritik för sitt självsvåldiga agerande, men det gjordes ingen misstroendeförklaring och det skedde inget omval. Eftersom de nya tingshusen uppfördes i städer eller städers periferi samarbetade tingshusstyrelserna med stadsfullmäktige i projekteringsfasen, dels för att få till stånd en tomt som gagnade både staden och tingsbesökarna, dels för att redan från början göra tydligt vilka riktlinjer och villkor drätselkammaren ställde upp.Att döma av källmaterialet, mestadels protokoll från tingshusstyrelsernas möten och utdrag ur dagspressen, skedde diskussionerna oftast i största samförstånd och stadens representanter uttryckte glädje och ibland till och med tacksamhet över tingshusbyggnadsskyldiges beslut att förlägga tingshuset till staden. I exemplet Trollhättan 1938, orsakade emellertid det nya tingshusets arkitektoniska utformning en konflikt mellan tingshusstyrelsen och staden.909 Drätselkammaren var missnöjd med byggnadens estetiska egenskaper som inte ansågs uppfylla kraven på en representativ byggnad belägen vid stadens stora torg. Men eftersom synpunkterna uppdagades först när tingshusstyrelsen, byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen alla hade godkänt ritningarna och entreprenad dessutom hade utlysts, valde man att gå vidare med projekteringen vilket väckte ont blod hos stadens representanter. Konflikten fick återverkningar som räckte ända fram till byggnadens invigning då dagspressen beskrev den som alltför låg och 908 Under hela perioden har jag inte stött på någon kvinna, var sig i styrelser eller på stämman, men vid den här tiden förekom kvinnliga nämndemän. 909 Lagerfalk & Skiöld, s. 44.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=