rummet och r ä t te n 505 gång i den norra fasaden. I den östra fasaden, mot staden, lade arkitekterna fönsterband i bottenvåningen och två stora fönsterpartier i andra våningen. Som planen visade lyste dessa fönster upp väntsalen vars besökare också gavs utsikt över staden. Fasadmaterialet framgick förvånansvärt nog inte avhandlingarna, och det kommenterades också av prisnämnden som emellertid inte såg det som avgörande för utformningen. Att det inte var rent tegel som arkitekterna avsåg framgick dock av ritningarna i vilka murbehandlingen helt saknade struktur. Att döma av den kritik som prisnämnden gav de förkastade förslagen, fanns tydliga föreställningar om vad man inte ansåg passade en domstolsbyggnad. Förslag nr 10, skriver nämnden, hade “en närmast teaterliknande karaktär, främmande för byggnadens funktion”. Med förslag nr 12 hade den anspråksfulla entrén inneburit att “vissa utrymmen fått en monumental placering, som ej motsvarar deras reella funktion” och i utlåtandet över förslag nr 17 beskrivs allmänhetens entré till tingssalen som “alltför monumental och dyrbar” till sin utformning. Om det sistnämnda skriver man också att förslagsställaren i sina försök att markera värdighet har “tillgripit väl kraftiga medel”.Om det vinnande förslagets förhållande mellan inne och ute, verksamhet och exteriör gestaltning påpekar man att den yttre uppbyggnaden visade på “arkitektonisk vilja och finess med markant, självständig karaktär.” Byggnaden hade en till det yttre “lämplig karaktär och värdighet” och samtidigt i dess inre en trivsam arbetsmiljö.896 Som jag ser det speglar Mart K. Uusmas och Dick G:son Sjöbergs vinnande förslag dels en ny arkitektursyn, som förvisso inte bara omfattade tingshus, dels en ny föreställning om vad som lämpade sig för en tingshusbyggnad. Med sitt förslag tycks arkitekterna ha tagit avstamp i den etablerade tingshustraditionen och konsekvent gjort tvärt om. De olika funktionerna gick inte alls att urskilja i fasadens utformning; allmänhetens entréer till domstolen förlades till den trånga gården på andra sidan den näst intill dolda entrépassagen och den entré som utgjorde huvudentré låg på andra våningen och markerades inte mer än genom en flack, fritt placerad trappa. I byggnadens östra fasad, den som vände sig mot staden och förväntades vara den representativa fronten, öppnade sig ett jättelikt fönsterparti som dockinte lyste upp tingssalen, 896 Örnsköldsviks tingrätts arkiv, Handlingar tillkomna i samband med uppförandet av det nya tingshuset 1961-1967, Ur prisnämndens utlåtande över inkomna förslag i arkitekttävlingen om nytt tingshus i Örnsköldsvik, 2 sept. 1961 (sekreterare Jon Jonson), s. 6
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=