rummet och r ä t te n 499 Vad beträffar möbleringen visade också1950-och1960-talens ritningar en viss variation vilket kan tyckas förvånande med tanke på juristernas debatter och byggnadsstyrelsens normalplan. Till skillnad från tidigare angav dock tidens arkitekter alltid en precis möbleringsplan som ibland till och med inkluderade sektionsritningar med detaljerade bilder av rättens bord och stolar.883 Generellt kan också sägas att variationerna blev allt mindre ju längre fram i tiden vi rör oss och redan på 1960-talet hade utkristalliserats en plan som påminner om den vi ser i dagens rättssalar. I stora drag var själva principen för möbleringen densamma som i sekelskiftets salar, det vill säga rätten satt vid den ena kortsidan, framför dem var parternas platser och därefter åhörarna. Somliga arkitekter följde helt och hållet byggnadsstyrelsens normalplan från 1935, andra valde att modifiera den, och det fanns också de som gjorde väsentliga avsteg från planen. Det svagt svängda bordet kändes oftast igen, vid vilket rättens samtliga ledamöter kunde sitta vid samma bordsskiva. Att podiet hade minskats i storlek i jämförelse med de äldre tingshusens salar och nu bara rymde rätten,medan parternas platser regelmässigt var på golvet nedanför, hade också fastslagits i normalplanen och tillämpades överlag. De stora variationerna gällde i synnerhet formen på rättens bord och förhållandet mellan rättens och parternas bord och vittnesbåset, om ett sådant fanns inritat. Robert Larsson, som ritade tingshuset i Kristianstad, valde till exempel en lösning som liknade normalplanens.Visserligen ritade han skilda bord för nämnden respektive ordföranden, men notarierna placerades som i normalplanen mellan domaren och parterna.Två skrank ritades in, dels i form av rättens täckta bord, dels ett skrank som omslöt rumsligheten mellan parternas platser. I Karl J Karlströms ritningar för tingshuset i Umeå syntes en liknande lösning, men han hade dessutom ritat in ett separat vittnesbås på behörigt avstånd från domarsätet. En nyhet i salarna, som slog igenom under andra hälften av1950-talet, var vittnesbåset. Bland de första arkitektritningarna som visade ett vittnesbås var Karlströms ritningar för Umeå domsaga (1955), och John Åkerlunds ritningar av tingshuset i Eksjö (1959).Tidigare hade en sådan plats sällan markerats på ritningarna, och det äldre fotomaterialet tyder också på att vittnet i regel saknade särskilt anvisad plats. Undantagsvis 883 Se till exempel Gunnar Leches ritningar av tingshuset iRamsele 1939eller Robert Larssons ritningar av tingshuset i Kristianstad från 1951.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=