domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 498 hus i två och en halv våningar. På bottenvåningen fanns ett enkelrum, en dubblett, en tvårumslägenhet med kök och en trerumslägenhet med kök avsedda för tingssekreterare, tingshusvaktmästare och notarier. Åt häradshövdingen och hans familj ritade arkitekten en bostad om sex rum, kök och kammare för hembiträde, som skulle ligga en trappa upp. I flera fall fick häradshövdingens bostad formen av en mer eller mindre exklusiv villa, såsom i Stenungsund (1954) ochVästervik (1959) ritade av Bo Boustedt & Hans-Erland Heineman, respektive Hans Brunnberg. De skapades alltid som en del av tingshusmiljön, ofta fysiskt men lösligt sammanlänkade med domstolsbyggnaden, och alltid i formmässig samklang med arkitekturen i övrigt. På vissa orter såsom i Ljungby, Småland, eller Mjölby, Östergötland, valde tingshusbyggnadsskyldige också att bygga till en bostad för häradshövdingen vid den här tiden. I salsdelen av tingshuset inrymdes salen, ibland foyén och vanligtvis rum för parter och vittnen. Salen utformades av majoriteten arkitekter som ett rektangulärt rum med stora fönsterytor i en, eller till och med båda långväggarna. Huruvida avsikten med den nya fönsterplaceringen var att undvika det besvärande motljus som mötte åhörare, vittnen och parter i de äldre tingshusen, eller om den betingades av andra hänsyn som togs vid planens tillkomst, är svårt att säga.Oavsett syfte var fönstersättningen ett genomgående drag i tidens ritningar, som jämfört med tidigare förhållanden dessutom föreslog att mer ljus skulle släppas in i salarna. I enlighet med tidens arkitektoniska ideal ritade också vissa arkitekter in mindre fönster med sinnrik placering.Werner Gjerming i Arvika placerade till exempel ett åttkantigt fönster,bakom rätten, längst upp mot taket. Samma sak gjorde arkitekterna bakom tingshuset i Örnsköldsvik. Liksom tidigare försågs salarna med minst två ingångar; en för allmänheten, och från podiet ytterligare en eller flera för rätten.Viktigt att poängtera är emellertid att det inte generellt sett fanns fler dörrar än det funnits i tingshus från sekelskiftet. Ett unikt förslag, som också kom att realiseras, var Brunnbergs och Neumüllers ritningar av ett tingshus för Norra Åsbo i Klippan.882 Där bestod salens ena långsida av en arkad som öppnade rummet mot ett så kallat galleri, vilket enligt ritningarna skulle nås via en dubbeldörr från vestibulen. Jag skall återkomma till Klippan i avsnittet Rum i användning. 882 Brunnberg & Neumüller, förslag till tingshus kv Gästis 1, Klippand. Antagna av byggnadsnämnden 1952-02-07, Klippans kommunarkiv. Salens utformning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=