112 och 113. Umeå domsagas nya tingshus ritades som en stor byggnad bestående av tre sammanlänkade huskroppar. I den ena låg bostadsvåningar, i mittendelen tingssal och andra rum som behövdes under tingen, och i den tredje kansliutrymmen och kontor b i l d 112 490 1950- och 60-talens arkitekter löste således uppdraget i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag på så vis att domstolens funktioner fördelades på separerade husdelar, i vissa fall helt separata, men sammankopplade huskroppar. Att tala om en rumsdistribution som bygger på addition snarare än syntetiserande är rimligt i så måtto att arkitekterna tycks ha lagt samman funktionerna i olika sektorer som sedan länkades till varandra på ett lämpligt sätt. Möjligheten att kunna expandera genom att addera ytterligare huskroppar var också en idé som sedermera kom att tillämpas i tingshussammanhang. I ett annat avseende är begreppet additiv arkitektur, i sin snävaste mening, en alltför radikal benämning på efterkrigstidens tingshus. Här ritades inga hus med prefabricerade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=