rummet och r ä t te n 473 hovrättsbyggnaderna här, men jag vill resa frågan för att undersöka om det finns uppenbara samband mellan byggprojekten. I fallet med hovrätten för Nedre Norrland i Sundsvall utlystes en arkitekttävling på hösten1946.853 Det var ett ovanligt tillvägagångssätt för byggnadsstyrelsen som i regel utsåg en av sina egna, redan prövade arkitekter, och fyra kontor inbjöds att delta: Nils Einar Eriksson, Sven Backström och Leif Reinius, länsarkitektkontoret iHärnösand med Åke Seberg som länsarkitekt samt Hans Brunnberg och Hans F Neumüller. Prisnämnden bestod av generaldirektören Henning Leo och byggnadsråden David Dahl, Hans Quiding och GunnarWejke, samt intendenten Ärland Noreen. Dessutom hade man tillkallat två juridiska experter, expeditionschefen vid justitiedepartementet Carl Romberg och en hovrättsassessor Lassen.Vinnare av första priset blev Backström och Reinius, vars förslag också kom att förverkligas.854 Som motivering angavs följande: Betoningen lade prisnämnden på frågan om planens tydlighet i fråga om åtskillnad, dels av kansliets besökare från övriga delar av hovrätten, dels av de olika rumsgrupperna. Den intrikata uppgiften, såsom den framställdes, var just att möjliggöra kommunikation men samtidigt hålla funktionerna rumsligt åtskilda.Vad beträffar placeringen berömdes inte 853 Hovrätten för Övre Norrland inrättades 1936 och flyttade då in det forna lärarinneseminariet i Umeå. 854 Byggmästaren 1946:15 och 1949:26. 855 Byggmästaren 1946:15. s. 263. Den valda planformen i förening med den föreslagna förläggningen av byggnaden har medfört, att avståndet mellan hovrättsbyggnaden och närmast liggande bostadshusen kommer att bliva förhållandevis stort. Författaren synes tydligen eftersträvat att inom möjligheternas gränser frigöra byggnaden från angränsande bostadsbebyggelse i avsikt att understryka sambandet mellan byggnaden och den intilliggande dammen. Planlösningen är mycket noggrant studerad och synnerligen vällöst med de olika rumsgrupperna klart åtskilda… Bland de föreliggande förslagen är detta det enda i vilket den dagligen besökande allmänheten från en vid entrén belägen vestibul direkt kan nå kansliavdelningen med sekreterare utan att behöva komma in i de delar av byggnaden där hovrättens övriga lokaler äro belägna. Planlösningen utvisar en klart genomförd gruppering av sessionssalar, allmänhetens utrymmen och tjänsterum m.m utan att det med hänsyn till hovrättens arbetssätt lämpliga sambandet mellan de olika avdelningarna behöver eftersättas. Planlösningen ger stor frihet vid utformningen av fasaderna, vilka dock synas väl schematiskt framställda.855
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=