rummet och r ä t te n 459 nade mindre förhandlingssalar. Många jurister uttryckte tveksamhet inför radikala förändringar och möjligen handlade det om lojalitet med invånarna i domsagorna, som skulle stå för kostnaderna i samband med ny- eller ombyggnad. Som jag skrev om i inledningen pekar konflikterna kring uppförandet av tingshuset i Kristianstad på frågans laddning och komplexitet. I det offentliga samtal som utredningar, förslag och remissyttranden representerar, framträder en dragkamp mellan å ena sidan viljan till arkitektonisk eller i varje fall planmässig konkretion i lagstiftningen, och å andra sidan oviljan att “göra bestämmelserna stela och absoluta”, som en häradshövding uttryckte det i sitt remissyttrande.829 Som jag tolkar skeendena stod det första för missnöje med befintliga lokaler och ett slags frustration över att lokalsamhällena inte tog sin uppgift på allvar,medan det andra stod för en önskan att verka i samråd just med lokalsamhället, de tingshusbyggnadsskyldige, och behålla ett spelrum för särskilda behov och förhållanden. Som byggnader betraktade hade dessa tänkta tingshus, som framkommer genom dokumenten, det gemensamt att de saknade arkitektonisk form men hade en specifik uppsättning funktionsspecifika rum, eller avsiktligt upprättade territorier för att beskriva det i termer av ianspråktagande. Rummens inbördes ordning definierades emellertid inte, det viktiga var att de fanns, intehur.När det kom till salen var den också arkitektoniskt konturlös, men utformningen styrdes av en överordnad princip om transparens; allt som skedde skulle synas och höras men aktörerna skulle samtidigt hållas väl åtskilda. En viktig förändring som kom till stånd genom1942 års lag om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli, var att det lagenliga ansvaret för kanslilokalerna flyttades från häradshövdingen till de tingshusbyggnadsskyldige.830 Nu överfördes utgifterna för lokalerna, som också omfattade belysning, uppvärmning och städning, till tingshusbyggnadsskyldige medan staten skulle stå för skrivmaskiner, skrivmaterial och inbindning av domböcker. Som jag skall återkomma till gjorde den nya stadgan ingen stor skillnad på de orter där tingshus hade uppförts kring sekelskiftet 1900, eftersom dessa byggnader i regel rymde kanslilokaler. Men i de domsagor och tingslag där tingen hölls i ålderdomliga tingshus på landet, medan häradshövdingen bodde i närmaste stad och 829 RA, SDU,Häradshövdingen i Helsingborg, J.Hansson i ett remissyttrande till hovrättspresidenten i Skåne och Blekine, Karl Schlyter. 830 SFS1942:658, Lag om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli,18juli 1942.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=