rummet och r ä t te n 457 parata utrymmen såsom ytterligare förvaringsrum för häktade (tre yttranden), ytterligare bostadsrum (två yttranden) etc. I avsnittet som avslutar processnämndens förslag på cirkulär kommenteras att angivna utrymmen utöver sessionssalen inte är “oundgängligen erforderliga”, det vill säga helt nödvändiga, vilket tyder på att idén om tingshusens funktionsseparering och olika rum för förhandlingens olika aktörer, inte underhölls eller omhuldades på samma sätt som föreställningarna om salens nya möblering. Vad var det då för slags sessionssal landets ledande jurister såg framför sig? Två principer framhölls som viktiga när det kom till möbleringen och båda kan hänföras till den nyordning som rättegångsbalken införde: Salen skulle för det första vara ordnad så att allt som sades kunde höras av samtliga i salen, och för det andra skulle rätten och parterna vara placerade så att ingen satt med ryggen åt den som talar; med andra ord de skulle vara ordnade i en cirkel. För att uppnå en denna ordning borde avståndet mellan rätten och parterna vara så stort att alla tvingades tala högt för att höras då ett visst avstånd “framtvingar ett tydligare och klarare tal.”825 Dessutom skulle rätten sitta upphöjd på ett podium, 15à 20cm, och deras bord ha en något svängd form. De olika platserna som anvisats rättegångens aktörer skulle vara permanenta:“Utan en fast placering enligt dessa principer kan en huvudförhandling svårligen genomföras på det sätt som nya RB avser”, står att läsa i cirkuläret. Detta bör förstås mot bakgrund av att tidigare möblering av tingssalarna bestod av lösa bord och stolar avsedda för parterna. Borden hade i regel varit små och av enkel karaktär, många av dem hade dessutom tillkommit under senare tid och det fanns därför inget särskilt utrymme avsett för dem. En aktör som tidigare inte hade anvisats en särskild plats i salen var vittnet. Under sin redogörelse hade hon eller han stått eller suttit på en lös stol framför domaren, inte sällan direkt vid domarbordet där också bibeln låg. I det föreslagna cirkuläret däremot, framhölls och beskrevs en särskild plats, den mellan parternas bord,mitt framför men två till tre meter från domarbordet. En särskild möbel beskrevs också, nämligen ett “vittnesbås […] som ett skrank i bordshöjd, som den hörde kan stödja sig mot då han står. Det bör framtill ha en skiva med plats för bibeln. En stol bör stå tillgänglig för den som vid förhöret behöver sitta.”826 825 Processnämnden, Stockholm, Nr 3: 1946,“Inredning av domstolarnas sessionssalar m.m.”, s.1. 826 RA, SDU,“Utkast av Laurin31/8 1946, enligt uppdrag. Cirkulär till rikets allmänna underrätter etc.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=