domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 456 neslista som kan finnas till hands för tingshusbyggnadsskyldige när de ska ta fram förslag på om- eller nybyggnad, och för byggnadsstyrelsen då de ska granska dem.823 Därutöver kan sägas att dokumenten uppehåller sig vid två huvudsakliga frågor, den ena handlar om antalet rum för olika funktioner och den andra om den stora salens möblering.När det kommer till dessa ärenden förmedlas tämligen tydliga idéer, medan däremot föreställningar om form eller estetik inte framkommer alls. Det var aldrig justitiedepartementets syfte att uttala sig om detta. Det saknas också hänvisningar till begrepp som värdighet,monumentalitet eller representativitet, vilka användes frekvent i tidigare sammanhang där tingshusens karaktär diskuterades. Vad beträffar antalet rum i tingshusen och deras funktioner, följde promemorian till stora delar 1936 års förslag. Jämfört med befintliga tingshus föreslog den fler separata rum för rättegångens olika aktörer: häradshövding, skrivare, nämnd, åklagare, advokat, vittnen och allmänhet. Därutöver introducerades några nyheter: ett överläggningsrum dit rätten kunde dra sig tillbaka, istället för att såsom var gängse låta utrymma tingssalen, ett förberedelserum där sammanträden som inte skedde på allmänna rättegångsdagar kunde äga rum, telefonhytt, toaletter för damer och herrar.824 Förberedelserummet skulle ges en neutral prägel; det skulle inte vara häradshövdingens tjänsterum, det skulle kunna rymma en mindre skara människor och det skulle vara möblerat utan podium, skrank och pulpeter. Intressant är att flera jurister som yttrade sig om promemorian 1944 hade uttryckt åsikten att rum kunde användas för olika ändamål. Det var bara under en högst begränsad tid som det krävdes skilda utrymmen för olika aktörer och därför var det inte motiverat att uppföra hus med så många rum som föreslogs. I fyra yttranden föreslogs att nämndens rum också kunde användas som överläggningsrum och att notarierna kunde dela på ett arbetsrum, i två yttranden att åklagare och rättegångsombud kunde dela rum, i tre yttranden att särskilt vittnesrum inte var nödvändigt etc. Å andra sidan föreslogs i flera av remissvaren andra se823 RA, SDU,“Utkast av Laurin31/8 1946, enligt uppdrag. Cirkulär till rikets allmänna underrätter,Remissvar undertecknat K. Schlyter, avsänt 31augusti 1944till justitiedepartementet. 824 Förutom remissvar och cirkulär, se också hovrättspresidenten Karl Schlyters korrespondens med häradshövdingarna i Gärds och Albo ochVillands härader (KT, TGAV) i vilken han vid flera tillfällen poängterade att föreberedelsen skulle präglas av informella samtal och till sådana lämpade sig inte de gamla salarna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=