rummet och r ä t te n 449 tingshus som också utgjorde exempel på god arkitektur. Såväl gamla som nya tingshus omfattades av bedömningen, vilken också så småningom resulterade i ett förslag om ändring av byggningabalken.796 Den stora frågan, som hängde samman med utformningen, handlade om ansvaret för domstolslokalerna – vem som skulle bygga, förvalta, äga. Inom juristkåren rådde delade meningar mellan dem som ansåg att ansvaret för byggnaderna borde ligga kvar på lokalsamhället, och dem som menade att det borde tillkomma staten. Båda läger framhöll såväl pragmatiska som ideologiska motiv, och ett exempel på hur argumentationen kunde te sig gav hovrättspresidenten Holger Elliot vid invigningen av det nya tingshuset i Haparanda 1946: Som jag tolkar retoriken fanns inslag i debatten som antydde att ansvaret för tingshusen och deras utformning hade konsekvenser som överskred själva lokalfrågan.798 Genom byggandet av tingshuset samlades och enades människor också kring rättsskipningens innehåll, och för jurister som Elliot blev på så vis det historiskt och lokalt förankrade tingshuset en symbol för ett välfungerande, demokratiskt rättsväsende.799 796 Proposition 1922 års riksdag avslogs i båda kamrarna. 797 Elliot, Holger,‘Invigningstal’,‘Haparanda tingshus’, under rubriken ‘Notiser’, SvJT 1946, s. 153-154. 798 Kjell Å Modéer har beskrivit festtalsretoriken vid denna tid som ett uttryck för domarkulturens konservativa drag (Modéer 1994, s. 49). 799 Flera invigningstal från tiden bygger på samma teman, men också i ett sentida tal som GerdtWikstrands invigningsanförande efter tillbyggnaden av tingshuset i Kristianstad, 24 mars 1995, dras paralleller mellan tingshusens skick och utformning, och rättsskipningens innehåll, KT. Röster ha ej saknats, som i den heliga – eller kanske mindre heliga – centraliseringens namn velat överföra skyldigheten att hålla tingshus från tingslaget till staten. Man har dock från många håll – och även från hovrätten för Övre Norrlands sida – motsatt sig en sådan förändring. Härvid har framhållits att man har större garanti för att få goda tingshus med allt vad därtill hörer, om bygdens egna invånare genom ombud få bestämma om saken och anslå medel, än om staten skall bestyra även detta.Men minst lika starkt har framhållits att tingshusbyggnadsskyldiges omsorger om lokalerna för rättsskipningen i deras bygd innebära ett värde för rättsskipningen själv, ett värde i viss mån besläktat med det som ligger i häradsnämndens befattning med rättsskipningen. Omsorgerna om tingshusen – har man menat – äro ägnade att hos de byggnadsskyldiga alstra en känsla av samhörighet med och ansvar för rättsskipningen, som endast kan ha goda verkningar.797
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=