domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 446 förankring i lokalsamhället å ena sidan, och de som framhöll det praktiska i en centraliserad och samlad domstol å andra sidan. När den ena sidan beskrev flytten som en kränkning av befolkningen, menade den andra att det var en dyrbar lyx att bevara de gamla tingsställena enbart för traditionens och den gamla hävdens skull. Det är anmärkningsvärt hur de två lägren och deras resonemang känns igen i de senaste årens debatt kring nedläggningen av landets små tingsrätter. Och precis som idag handlade konflikterna i Skåne uteslutande om lokaliseringen.När byggprocessen väl hade satt igång och tingshusstyrelsen var satt i arbete, framkom inga egentliga tvister. Lekmännen hade visserligen synpunkter på utformningen av tingshuset, som de också dristade sig till att utrycka, men dessa handlade om detaljer och ytskikt, inte om grundläggande struktur eller fasadgestaltning. I dessa frågor rådde konsensus. Beträffande etableringen av de tingshusbyggnadsskyldige som självständiga kommuner i kommunerna med rätt att ta upp och besluta om skatt, är det intressant att dra paralleller till de vanliga landskommunernas situation under 1940- och1950-talen. Som Karin Arvastson och Cecilia Hammarlund-Larsson skriver i sin studie av kommunalhusens historia gick utvecklingen efter andra världskriget, och i synnerhet efter den så kallade storkommunreformen 1952, mot en allt större grad av expertisering.792 Mer och mer av det kommunala verkställande arbetet utfördes av särskilt utbildade, avlönade tjänstemän istället för förtroendevalda. Samtidigt präglades den offentliga debatten av idén om lokal självbestämmanderätt vilken ansågs utgöra plattformen för vårt demokratiska samhällsskick. Fullmäktigemötena ansågs vara det viktigaste inslaget i den kommunala verksamheten, eftersom det var där medborgarna hade möjlighet att yttra sig och påverka. Enligt Arvastson och Hammarlund-Larsson är det också skälet till varför kommunalhusens fullmäktigesalar tillkomna vid denna tid gavs en särdeles påkostad utformning. Den omhuldade föreställningen om lokalt självbestämmande, menar författarna, präglade arkitekturen på ett sätt som gick utöver byggnadsprogram och intention. Som kontrast till den utveckling Arvastson och Hammarlund-Larsson tecknar, bestod tingshusbyggnadsskyldiges organisation bara av lekmän och skulle komma att göra det fram till avvecklingen i och med tingsrättsreformen. Här skedde ingen expertisering i den meningen att 792 Arvastson & Hammarlund-Larsson, s. 82.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=