domstol e n s nya byggnad 195 0 - tal et 438 nås via en entré från baksidan, och även vaktmästaren och hans familj skulle få en egen ingång på den norra gaveln. I sin konsekventa funktions- och aktörsuppdelning var det en tämligen sinnrik plan. I flera avseenden påminde den om Folke Zettervalls framsynta lösning i fornnordisk dräkt, vilken han ritade för Ångermanlands Mellersta domsaga så tidigt som1902. Zettervalls byggnad var emellertid unik för sin tid, och jämfört med de hus som Gärds ochAlbo respektiveVillands domsagor flyttade från skilde sig det nya huset i väsentliga hänseenden. Framför allt saknade Larssons förslag rum med stort djup. De detaljrika fasadritningarna och framför allt arbetsbeskrivningen visade en byggnad som till sitt formspråk överensstämde med samtidens gängse arkitekturideal. Huset skulle muras med en bakmurning av så kallat flamtegel, det vill säga icke frostbeständigt tegel som vid den här tiden började bli allt ovanligare då betongstommarna ersatte de fullmurade. Fasaderna skulle muras av rött tegel i munkförband, sockeln kläs med granit, och de valmade sadeltaken med enkupigt taktegel. Salens höga fönster och de som vette mot staden skulle förses med kraftigt utkragade omfattningar medan kansliet fick enkla, kvadratiska fönster. Huvudentrén mot Kanalgatan betonades av en bred trappa och ovanför den uppglasade ingången skulle de tre häradsvapnen placeras. På östra sidan, mot fängelset, skulle anläggas ett vattenspel med en skulptur vilken var tänkt att kunna betraktas från det stora blyinfattade fönster som skulle uppta större delen av vestibulens fondvägg. Byggnadskommittén deltog aktivt i utformningen av tingshuset, inte vad gäller den övergripande arkitektoniska idén men däremot engagerade den sig i valet av tegeltyper och färger, framför allt beträffande utformningen av tingssalen, och därutöver i placeringen av dörrar och väggar. Inte minst hade de synpunkter på den konstnärliga utsmycknin gen. Landsfiskalen, som var ordförande både i tingshusstyrelsen och byggnadskommittén, reste till Köpenhamn för att titta på teglet i Grundtvigskyrkan, och hela byggnadskommittén åkte runt i Skåne för att jämföra tegel från olika bruk. Man brevväxlade också med andra tingshusbyggnadsskyldige i landet för att utbyta erfarenheter. Bland annat studerade och diskuterade man Karl J. Karlströms och K.W Ottesens nybyggnadsritningar för tingshuset iVetlanda från1937, som hade uppförts 1938.Man diskuterade också valet mellan skinn och textil i salens möbler med ansvariga i Eslöv, Broby och Södra Roslag/Stockholm. Under det sista året hölls två byggmöten i månaden med arkitekten, och protokollen från mötena vittnar om att jordbrukarna som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=