rummet och r ä t te n 433 Under 1940-talets första år hölls möte efter möte mellan de olika aktörerna; kommunombuden, tingshusstyrelsen, häradshövdingarna, landshövdingen och hovrättspresidenten, och i den lokala dagspressen debatterades frågan flitigt. Ett av skälen till varför flytten blev en infekterad fråga var att fullmäktige i domsagornas sammanlagt 44 små kommuner fann sig överkörda av tingshusstyrelsen som hade nära kontakter med hovrättspresidenten, landshövdingen och häradshövdingarna.781 Att döma av källmaterialet förefaller det också anmärkningsvärt hur ofta styrelsen onekligen agerade självsvåldigt i förhållande till de ombud som hade utsett den.Till exempel gjordes ansökan till Kungl.Maj:t om flytt av domsagokanslierna, och kontakter togs med stadens drätselkammare rörande en lämplig tomt, innan beslut om nytt kanslihus hade fattats av tingshusbyggnadsskyldiges ombud. I konflikten ingick också oenigheten mellan häradshövdingarna och de tingshusbyggnadsskyldiges ombud, en oenighet som rörde både lokaliseringen och så småningom utformningen av tingshuset. Frågan om flytt och nytt hus remitterades fram och tillbaka mellan de olika instanserna och länsstyrelsen fick upprepade gånger i uppdrag av Kungl.Maj:t att, som det hette i lagen, höra häradsborna i frågan.Med facit i hand tycks det snarare ha handlat om att övertyga dem om fördelarna med en flytt, som när allt kom omkring redan var mer eller mindre beslutad.Två byggnadsalternativ diskuterades länge; det första innebar nybyggnad av kanslihus och tingshus, och det andra en nybyggnad av enbart kanslihus (dock med tingssal) samt reparation och till byggnad av de två gamla tingshusen. De tingshusbyggnadsskyldiges kommunombud ändrade successivt mening från att ha varit övertygade om att ingenting borde ruckas på, till att så småningom acceptera idén med ett gemensamt kanslihus i Kristianstad (januari 1945). Slutligen fattade de också beslutet att lämna de gamla tingshusen och flytta både ting och kansli till staden (december 1946).Vid den tidpunkten var planerna på ett nytt tingshus ganska långt framskridna eftersom tingshusstyrelsen hade agerat självsvåldigt i frågan. Framför allt hade den accepterat Robert Larssons ritningar och bett en av häradshövdingarna att göra en personlig hänvändelse hos statsrådet för att snabbare få ett arbetstillstånd. När tingshusbyggnadsskyldiges ombud väl fattade beslutet var det med andra ord nästan tid att sätta spaden i jorden. 781 KT,TGAV, Brevväxling och mötesprotokoll från perioden 1944-52.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=