t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 426 I Degeberga utgjorde platsen framför tingshuset en tydlig samlingsplats och skärningspunkt som regelbundet intogs av aktörer med olika ärenden: hotellets besökare, förbipasserande som skulle vattna sina hästar, fotbollsspelande barn, då och då marknadsfolk, och tingssökande allmänhet. Ser vi till tingshusträdgården upprättades även där territorier som var beroende av tidpunkt. Frågan vem som hade företräde till trädgården och när var likväl okomplicerad; när det var ting förvandla-des den med outtalad självklarhet till rättens plats.Vardagen för tingshusvaktmästarens familj, i den egna hemmiljön, var i den meningen betingad av det återkommande tingets rytm. Dock sammanträdde häradsrätten vanligtvis bara en gång i månaden, och inte alls under sommaren. I teorin var tingshuset på så sätt alltid någon annans territorium, men den vardagliga praktiken, med det hårda regelbundna arbetet i byggnaden, gav en särskild relation till huset och gjorde det i viss mån ändå till deras. Om tingshusets rumsordning kan sägas att dess symmetri och mittaxel tvingade tingshusets aktörer att mötas i förstugan vare sig de ville eller inte. Nämndemännens användning av gavelentrén, för att passera obemärkta in och ut från tingshuset, framstår i det ljuset som ett bra exempel på hur människor tolkar det byggda så att det motsvarar de egna behoven. Den öppna grinden, som bara användes av nämnden trots att det aldrig uttrycktes eller skyltades om förbud för andra att passera, lade också fast denna ordning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=