rummet och r ä t te n 425 I somliga nya tingshus från tiden tycks verksamheten ha bedrivits trots arkitekturens utformning, så märklig framstår rumsordningen i relation till vad som pågick i huset, och så oekonomiskt tycks utrymmen ha varit nyttjade. I tre små rum i byggnadens ena hörn trängdes häradshövding, notarier och så småningom skrivbiträden samtidigt som större delen av huset stod tomt. Byggnaden var i första hand utformad för att motsvara de krav på utrymmen som de regelbundet återkommande men korta tingsförhandlingarna ställde, och det var också de lokalerna som tingshusbyggnadsskyldige ansvarade för. Kansliet, där arbete bedrevs varje dag, var i själva verket häradshövdingens huvudbry. Många tingslag valde emellertid att uppföra det nya tingshuset med rum för kansli, i händelse dåvarande domare uttryckte sin avsikt att inrätta det på tingsstället. I andra tingshus, där många utrymmen förvisso stod tomma mellan sammanträdena, rådde likväl oupphörlig aktivitet i stora delar av huset då bostadsfunktionerna dominerade vardagen. Här rörde sig vaktmästarens och ibland häradshövdingens hustru och barn, ibland hushållerskor och barnjungfrur, i parallella banor med notarier och skrivbiträden, och när nämndemännen då och då intog platsen skedde det ibland i konflikt med tingshusets ständigt närvarande invånare. Som jag ser det bör funktionsuppdelningen som utmärkte rumsordningen i somliga av byggnaderna uppförda på 1910-talet också betraktas i ljuset av dessa parallella användningar och konflikter. Den traditionsbundna rumsindelningen och symmetriska fasadgestaltningen som präglade de nya tingshusen gjorde det möjligt för aktörerna att reproducera samma vanor och relationer som hade utmärkt tingshållningen i de gamla husen. Som besökare kände man igen sig: förstuga, salen rakt fram, expeditionen till höger eller vänster. Skillnaden i jämförelse med tidigare var, förutom den konsekventa funktionsuppdelningen som framträdde i vissa hus, de rymliga dimensionernas verkan. I hus som de i Degeberga eller Norrtälje var ytorna påtagligt större än i föregångarna, vilket innebar större kroppsligt, rumsligt avstånd mellan tingsbesökarna. Byggnaderna blev också luftigare och luftigare allt eftersom antalet tingsbesökare minskade då uppropslistor och fler tingstillfällen gjorde sammanträdena mer riktade. För domare och notarier var skillnaden till en början också märkbar men kanslierna, som redan från början bestod av ett fåtal rum, blev snabbt trångbodda. Sammanfattning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=