t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 422 huset värmdes upp med vita kakelugnar. En sådan stod i alla rum utom i häradshövdingens som var försedd med en fyrkantig, dekormålad kakelugn, och tingssalen där två järnkaminer för koks var inbyggda i nischer i rummets långsidor. Salen var stor, med högt till tak och mörka paneler som klädde väggarna till manshöjd. Den avskrankade delen, där rättegången utspelade sig, utgjorde nästan halva rummet, medan podiet där rätten satt upptog en mindre del. Inför tingen iordningställdes salen av vaktmästaren som med hjälp av särskilda klossar såg till att åhörarbänkarna stod i räta led.Under rättegångarna satt han vänd mot åhörarna på en särskild stol till vänster i salen,mellan bänkarna och skranket med sina svarvade spjälor, och när han själv var på förrättning som fjärdingsman skötte hans hustru uppgifterna. Ansvaret omfattade ordningen både i och kring tingshuset och därutöver skulle vaktmästaren se till att häktade och vittnen fördes in i salen i enlighet med ordförandens direktiv. De häktade vistades i någon av de två cellerna fram tills dess att de skulle svara inför rätten. Landsfiskalen, som agerade åklagare vid tingen och hade det yttersta ansvaret för de häktade, var överordnad tingshusvaktmästaren men fjärdingsmannen var formellt sett inte anställd av kronan utan av kommunen. Förhållandet mellan de två männen var gott, de umgicks flitigt och landsfiskalen bodde strax intill järnvägsstationen, uppför backen ovanför tingshuset, där han också hade sin expedition. Till vänster från vestibulen gick dörren till mangelrummet där vaktmästarens hustru Edith Sassarsson manglade nämndens lakan med en vevmangel.Dem hade hon först kokat i uthuset och burit upp på tingshusvinden för tork. På hennes lott föll också att skura i tingshuset, som förutom vestibulens stenplattor, hade brädgolv i samtliga rum. Före varje ting skurades hela huset med asklut,vilket var ett drygt arbete inte minst eftersom inget vatten var indraget. Till höger från vestibulen låg allmänhetens rum, där det fanns bänkar utefter väggarna och långbord för uppropslistorna som vaktmästaren placerade ut. Därifrån skötte han också loden till klockverket som var infogat i entrépartiets fronton.769 Både i salen och i allmänhetens rum stod dessutom spottkoppar av gjutjärn vilka fylldes med enris inför tingen och tömdes med jämna mellanrum av någon i familjen. Från allmänhetens rum ledde vidare till en korridor med dörrar till nämndemannarummen, och till glasverandan 769 Den ursprungliga klockan har bytts ut, sannolikt i samband med att huset gjordes om till kommunhus 1952.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=