t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 420 lymen men hade proportioner och en utformning som var stämde överens med tingshusets, och trots sin obetydliga storlek gjorde det anspråk på viss monumentalitet. Höga, rundbågiga fönster öppnade sig i alla väderstreck, huvudentrén vette åt väster mot tingshusets gavel och på taknocken, vid gaveln mot den stora platsen, hängde tingsklockan som ringdes i vid ting och eldsvåda. Det var vaktmästarens uppgift att ringa; tre minuter skulle tinget ringas in och lika länge när förhandlingarna var över.765 Vaktmästaren var också fjärdingsman och hans kontor i det lilla huset nåddes via huvudingången på framsidan, den som hans barn kallade finingången. Därifrån kom man också till den smala korridoren med dörrar till två häktesceller.Vaktmästarfamiljens entré låg på baksidan där det fanns en veranda som löpte utefter husets långsida. Entrén ledde in i köket med den stora bakugnen och intill det låg de två små rummen.Till bostaden hörde ett uthus med svinstia, tvättstuga och torvströtoaletter och på baksidan fanns en pissoar som nyttjades både av tings- och marknadsbesökare. Häradshövdingen hade emellertid en egen torvströtoalett i anslutning till sitt rum.766 För tingsvaktmästarens barn var det självklart att bistå föräldrarna i arbetet med tingshusets, häktets och trädgårdens skötsel.767 Häradsrättens återkommande sammanträden styrde familjens vardagsrutiner, dels själva tingen som vanligtvis innebar bråda dagar, dels mellan tingen då sysslorna hade karaktären av antingen förberedelse eller efterarbete.Tingshuset var en stor byggnad uppförd i slänten mellan järnvägsstationen i norr och byn och kyrkan i söder. Framför huset öppnade sig en sandplan där det hölls marknad och hästpremieringar som fjärdingsmannen och tingshusvaktmästaren också övervakade, och där det fanns en vattenpump som förbiresande använde för att vattna sina hästar.768 På den södra sidan, mot kyrkogården, låg trädgården och i dess nordöstra hörn Kristianstad kommuns bygglovarkiv, som vid inkorporeringen av Degeberga landskommun1971övertog samtliga handlingar, finns inga spår av byggnaden i arkiven. Enligt Bo Swenson, boende i Degeberga och författare till ovan nämnda bok, har huset genomgått drastiska förändringar vid flera tillfällen sedan Edith Sassarsson flyttade från bostaden. Idag är det Lions som förfogar över det. 765 Swenson & Swenson, s. 116. 766 Swenson & Swenson 1998, s. 124, enligt författarnas intervju med Anders Sassarsson, bror till Eve. 767 Sassarsson. 768 Swenson & Swenson 1998, s. 146. Från slutet av 1920-talet organiserade och drev Nils Sassarsson marknaden i samarbete med Gärds och Albo tingshusbyggnadsskyldige.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=