t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 418 Det förekom heller inga centralt formulerade direktiv för vem som kunde inneha tjänsten, men som i Ragunda tycks den ofta ha tillfallit en person med polis- eller militär bakgrund. Det finns också exempel på kvinnor som innehade posten men utan att ha granskat samtliga vaktmästare vill jag påstå att det inte var vanligt.759Tingshusvaktmästarens fru var dock en viktig person i sammanhanget; hon ansvarade för flera av de uppgifter vaktmästaren hade på sitt bord även om hon inte anställdes eller avlönades.760 Ibland fick hon fortsätta som vaktmästare efter det att maken hade avlidit och övertog då hans lön och samtliga sysslor.Vad beträffar arbetsuppgifterna som det sena 1800-talets vaktmästare hade att utföra handlade det om likartade uppgifter som tidigare häradstjänarna hade haft, i huvudsak ved, eldning och städning i både tingshus och häkte (som ibland var beläget i en separat byggnad). Därutöver hade tillkommit tvätt och mangling av sängkläder till rätten och skötsel av den stora tingshusträdgården. Slutligen ansvarade vaktmästaren också för alla nycklar och lås, han släppte in åhörarna i tingssalen, ledsagade vittnen och häktade och bistod rätten med praktisk hjälp exempelvis med handlingar och bevis. Hans viktigaste uppdrag, som också uttrycktes i Nordisk Familjebok, var emellertid ordningen i rummet och att människor betedde sig passande i domstolens lokaler. Uppgifter från sent 1800-tal visar att det ännu vid den tiden förekom att tingsvaktmästaren arvoderades en mindre summa och brukade en liten jordlott vid sidan om sitt uppdrag,medan han på 1920- och30talen erhöll en regelrätt lön och tilläts odla grönsaker och potatis i tingshusträdgården. Övergången till en lönebaserad ekonomi gick gradvis och omfattade alla offentliga ämbeten och poster. Det är rimligt att anta att det fanns en viss korrelation mellan tingshusets byggår och lokalisering, och vaktmästarens jordbruksaktivitet. Vid tingshuset i Degeberga, Skåne, som uppfördes 1892mitt i jordbruksbygden, var det självklart att vaktmästaren höll sig med gris och åker ända in på 1920-talet, men han 759 MinnesskriftenSveriges vaktmästare som publicerades 1946hade till syfte att “stärka samhörighetskänslan mellan vaktmästare av olika slag” (ur inledningen).Wastenson A., Lindskoug, Lennart och Olsson,Wilh., (red.), Sveriges vaktmästare, Förlaget Rebo,Malmö, 1946. Skriften inkluderar förteckningar över vaktmästare, däribland 29tingshusvaktmästare. De vaktmästare vars verksamhet jag har valt att återge, finns dock inte med i förteckningarna, däremot tre kvinnliga. 760 Det är möjligt att samma villkor även gällde tidigare, att häradstjänarnas fruar utförde arbetsuppgifter som mannen inte hann eller ansågs lämplig att utföra.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=