t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 402 slapp stanna vid tingsplatsen i flera dagar för att invänta att deras ärende skulle tas upp.Nog fick människor fortfarande vänta,men nu fanns trots allt en ungefärlig ordning, och dessutom kunde ett kort besök i förstugan eller allmänhetens rum ge snabb överblick över det som hade inträffat eller skulle äga rum i häradet. De rumsliga förutsättningarna för tingshållningen varierade stort från ett tingslag till ett annat.Där ett nytt hus nyligen var uppfört hade komforten förbättrats påtagligt för tingets alla aktörer. I kontrast stod de gamla tingshusen, de som härrörde från förra delen av 1800-talet eller var ännu äldre.735 Situationen i dessa salar liknade 1700-talets: det var dragigt och kallt, eller kvavt och dåligt ventilerat och saknades både belysning och sittplatser. Det var fortfarande vanligt att åhörarna saknade sittplatser. I tidigare nämnda referat i Södermanlands Läns Tidning 1880 påpekade skribenten just att menigheten, när Oppunda häradsrätt avslutade sina förhandlingar klockan11på kvällen, var uttröttad efter att ha åhört hela rättegången ståendes.736 Situationen torde ha inneburit att många av åhörarna kom och gick under förhandlingarnas gång. I en självbiografisk skildring av tiden som ung tillförordnad domhavande i Torneå domsaga i slutet av 1800-talet, beskriver Carl EM Bengtsson hur salen i tingshuset i Karesuando inte ens hade sittplatser nog för alla nämndemännen, vilket innebar att några av dem satt på golvet.737 Situationen kommenterade han med orden att kroppsställningen var vanlig “för lappar.”738 Måhända var det en extrem situation, och beskrivningen tillkommen i exotismens namn, men jag nämner den ändå för att ge ytterligare en bild av hur tingssalen kunde te sig vid tidpunkten. De stundom fältmässiga förhållandena i de gamla tingshusens salar återkom i flera skildringar från tiden och vanligast förekommande var beskrivningen av den dåliga luften. I Bygdeå tingslags kombinerade 735 De fysiska påfrestningar som var förknippade med tingen ägnas mycket plats i juristernas biografiska skildringar från tiden, och sammantaget ger de en bild av domarna som en (också) kroppsligen prövad yrkeskår. Även om det var berättelsernas främsta syfte, att framhäva det stora i att rättvisan skipades trots vedermödorna, ser jag ingen anledning att ifrågasätta detaljerna i de utförliga miljöbeskrivningarna. 736 Sturkell 1997, s. 23-32. 737 Karesuando var tingsställe för Enontekis tingslag som1907 bytte namn till Karesuando tingslag. 738 Bengtsson, s. 129 Bengtsson hade ett kort förordnande i Torneå domsaga i mitten av 1890-talet.Att de flesta av tingslagets invånare var samisk- eller finsktalande innebar för övrigt, liksom i alla lappländska tingslag, att förhandlingarna skedde med hjälp av tolk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=