t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 396 tingsmeritering. Som Kjell Å Modéer har beskrivit var det vid häradsrätterna de unga juristerna insocialiserades i rollen som domare.726 Förhållandena förändrades visserligen under 1800-talets sista och 1900talets första decennium, men de biografiska texterna från tiden pekar likväl på godtyckligheten i notariernas situation och i vilken beroendeställning de befann sig i relation till häradshövdingen såväl ekonomiskt som socialt och professionellt.727 Rutinerna vid domstolen, per definition rumsligt och kroppsligt bestämda, var i det avseendet lika viktiga att lära sig som hur man formulerade ett domslut. Det kan argumenteras för att denna ordning understöddes av rumsdispositionen i de nya husen, som beträffande förhållandet mellan häradshövdingens och notariens rum inte skilde sig från tidigare. Eftersom häradshövdingens och notariernas rum alltid låg vägg i vägg eller på var sin sida om en förstuga, erbjöds den förstnämnde möjligheten att övervaka sina lärlingar, och de sistnämnda att lättvindigt söka råd. Det fanns också byggnader där domaren tvingades passera notariernas utrymme för att nå sitt, medan det omvända förhållandet aldrig förekom. Som redan har nämnts var häradshövdingens kontor, vid sidan om arkivet, vanligtvis byggnadens minst integrerade. Det låg alltid längst in i rumsordningen. I tingshuset i Norrtälje, där det fanns flera entréer, fungerade ingången på den östra gaveln som häradshövdingens egen.728 Det uttrycktes inte i bygghandlingarna att den enbart skulle användas av honom, men eftersom hans rum var beläget i det sydöstra hörnet av byggnaden utvecklade sig snart ett sådant förfarande. Genom att konsekvent välja denna dörr istället för stora entrén blev ingången hans egen, och han kunde därmed komma och gå till tingshuset utan att behöva passera kansliet. Källmaterialet tyder också på en vardagsrutin präglad av både rumslig och social närhet – som samtidigt baserades på ett självklart hierarkiskt förhållande mellan parterna; den unge notarien var trots allt bara en blivande broder. Ett exempel på hur det kunde te sig är tingshuset i Lundegård, Öland, där redan nämnde Axel Lekander, i likhet med 726 Modéer 1994, s. 35-40. 727 Bengtsson, Lekander, Hellner,Améen och Guldberg, Harry, En domare ser tillbaka, Norstedts, Stockholm1966, s. 63. 728 Entrén är idag igenbyggd och den lilla vestibulen ombyggd till toalett. Uppgiften om häradshövdingens ingång är hämtad ur tidigare notarien i huset Anders Nermans text i Norrtälje tingsrätt: perspektiv och minnen: utgiven till återinvigningen av Norrtälje tingshus maj 1995, Norrtälje tingsrätt, Norrtälje, 1995, s. 46.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=