t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 386 tats från häradshövdingen till sockenstämmorna och så kallade nämndemansdistrikt hade inrättats.701Till en början uppgick de alltid till tolv per tingslag, oavsett antalet socknar, men allt eftersom härader och tingslag slogs ihop uppstod frågan om man skulle tillskapa större distrikt eller tillåta ett större antal nämndemän per tingslag.702 I de flesta fall valde man den senare lösningen vilket visade sig lämpligt både med tanke på det ökande antalet mål, och på det faktum att behovet av ortskännedom i nämnden krävde ledamöter från alla delar av tingslaget. 1872 ändrades också formuleringen i rättegångsbalken från “tolf bönder” till “tolf män”, vilket hade att göra med ståndsindelningens upphörande och kravet att nämnden skulle representera landsbygdens befolkning i sin helhet – inte bara bönderna.703 Själva rättegångsförfarandet var i grunden det samma. Processgången var inkvisitorisk med ackusatoriska inslag vilket innebar att domaren aktivt ledde förhandlingen med bistånd från nämndemännen. Den tilltalade betraktades inte som en jämbördig part utan snarare som ett förhörsobjekt. Länsman agerade åklagare och sakförare eller advokater förekom också i allt större utsträckning.Att många människor var inblandade i häradsrättens verksamhet under andra hälften av 1800-talet visade redan nämnda Marja Taussi Sjöberg i sin undersökning av Sollefteå tingslags ting, som under 1860- och 1870-talen hölls i gästgivaregården i Hallsta.704 Taussi Sjöberg kom fram till att antalet personer som under året 1864 på olika sätt var inblandade i ärendena vid tinget, uppgick till 1600eller hela 27% av tingslagets vuxna befolkning! Detta var ändå utöver åhörarna. Siffrorna säger något viktigt om tingets och själva tingslokalernas betydelse i lokalsamhället häradet. På 1860-talet var tinget ännu en tilldragelse, och eftersom många ärenden inte kunde slutföras vid ett och samma tingstillfälle tvingades människor återkomma till nästkommande ting eller det därefter. Den viktigaste förändringen jämfört med 1700-talets tingshållning var att antalet ärenden och därmed behovet av sammankomster hade 701 Kungl. brev12februari 1824angående härads och tingslags fördelning i vissa nämndemansdistrikt 702 Lindstedt, Gustaf, ’Häradsnämnden, dess tillsättning och funktion’, Domsagorna i Sverige, Igo-förl., Stockholm, s. 23-48, 1944, Gustafsson, Harald, Sockenstugans politiska kultur: lokal självstyrelse på1800-talets landsbygd,Local self-government in rural areas during the 19th century, Stadshistoriska institutet, Stockholm, 1989. 703 1734 års lag, RB, 1 kap. 704 Taussi Sjöberg, 1986, s. 52.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=