rummet och r ä t te n 381 fungerade genomsiktliga spjälskrank: ett som stod mitt framför domarbordet, ett annat som en balustrad längst ut på nämndens podium, ytterligare ett på varje sida om mittgången, och slutligen ett framför första radens åhörarbänkar. De som framför allt hägnades in var därmed åhörarna medan parterna satt, oinhägnade, på stolar framför åhörarskranket varifrån de fick resa sig och träda fram till domarens bord. Typen av möbler som förekom i de nya tingssalarna skilde sig inte från dem som hade stått i de äldre husen, men som väntat fanns stilmässiga skillnader och dimensionerna var också påtagligt större. I stor utsträckning liknade de den borgerliga bostadens stilmöbler. De mörka domarborden var ibland så stora att man tvingades platsbygga dem och precis som tidigare kunde domaren få en ribba att sätta fötterna på. Åklagaren och de eventuella advokaterna eller sakförarna disponerade nu regelmässigt särskilda bord men de var enkla till sin karaktär, små och flyttbara. Leksands tingssal var bland det fåtal som möblerades med ett långt, delat bord med täckt front, av den typ som blev regel några decennier senare. Det långa bordet innebar att nämndemännen placerades vid domarens sidor och därmed föreföll de mer delaktiga i förhandlingen även om avståndet till den som talade inför rätten många gånger hade blivit större. I de allra flesta salar, där rätten satt vid vanliga bord, syntes ledamöternas alla benrörelser, och det extra väl eftersom de satt på ett podium.Nämnden satt vanligtvis något bakom, eller framför, domaren men sällan i linje med honom. Möblerna tillverkades vanligtvis på en lokal snickerifabrik och liknade i de flesta avseenden de som fyllde tidens borgerliga bostadsvåningar, möjligen var stolsryggarna försedda med ett utsnidat häradsvapen eller rättssymbol.698 Det tillhörde undantagen att arkitekterna ritade möblerna,men som jag nämnde i föregående avsnitt kunde de markera på ritningarna hur domarbordet och den fasta inredningen i salen skulle ordnas. Om tingshusens invändiga gestaltning vid den här tiden kan sammanfattningsvis sägas att den gick mot en allt mer funktionsspecifik inredning, men att förändringen skedde långsamt. Ännu långt in på 1900698 Beskrivningen av tingssalarnas inredning grundar jag dels på befintliga byggnader, dels på det omfattande äldre fotomaterial som består av bilder från Riksantikvarieämbetets inventering 1971, från tingsrätterna, från Nordiska museets arkiv och länsmuseernas bildarkiv och därutöver på tidningsartiklar. Jag har studerat den ursprungliga inredningen för tingshusen i Leksand, Hallsberg, Ishult (1700-talshus, salen tillbyggd och nyinredd1915), Kvistrum, Katrineholm, Örsundsbro, Gällivare, Malmö, Skellefteå ochVara.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=