t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 380 pel, flera av dem hämtade ur domarreglerna eller landskapslagarna. Andra tingshus med dekorativa deviser i sal eller vestibul var till exempel Nya Kopparbergs tingshus som fick sin dekor vid restaureringen på 1890-talet,Tiunda tingslags hus iUppsala från1903,Folkare härads tingshus från1906, Ångermanlands Mellersta domsagas hus i Sollefteå 1906 och Jämtlands norra domsagas tingshus i Strömsund 1909-1911. Konsten i salarna begränsades annars till häradshövdingeporträtt som tillkom i stort antal under senare hälften av 1800-talet. I regel målades häradshövdingarna av strax innan eller efter att de skulle lämna sin post, och inte sällan var det på nämndemännens initiativ och bekostnad som målningen kom till. Som jag nämnde tidigare förmedlade arkitektritningarna en otydlighet vad beträffar salarnas utformning, vilket också kom till uttryck i stora variationer i den slutgiltiga gestaltningen. Podiet var ett element som kunde formges på flera sätt; höjden, antalet nivåer, trappsteg eller utan, rundad eller rak front etc. Även skranken kunde te sig mycket olika. Det genombrutna staketet med svarvade spjälor var det vanligaste men därutöver varierade skranken också i höjd och vissa öppnade sig på mitten, andra på sidorna, vissa försågs med grindar, andra saknade grind. Oftast bildade skranket podiets avslutning mot åhörarna, och samlade därmed såväl rätten som parterna i samma hägn,men det förekom också andra lösningar. Ibland satt endast rätten på podiet medan parterna hänvisades till platsen mellan podiet och skranket som skilde dem från åhörarnas plats. Den fasta inredningens utformning hade stor betydelse för användningen av salen, och det märkvärdiga är att jag inte har funnit uppgifter som visar vem som fattade de slutgiltiga besluten rörande gestaltningen. Arkitekternas förslag var som redan nämnts ofta schablonartade även om detaljrika ritningar också förekom. På ritningarna till tingshuset i Hallsberg hade till exempel arkitekten Lars Kellman angett att podiet skulle bestå av en lägre nivå för nämnden och en högre för domare och protokollförare.697 Så blev det också och i enlighet med ritningarna delades salen in i olika zoner, likt de engelska salarna med det undantaget att det inte fanns något förhörsbås. Som avskiljande element 697 Att det verkligen blev så visar ett fotografi taget strax efter uppförandet, se Riksantikvarieämbetets inventering 1971,ATA. Salarna utan tydlig plan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=