t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 370 umgänge? För bygglovets del innebar förändringen ingenting, vilket förklarar varför det inte dokumenterades. Ett tingshus som med ett litet undantag inte alls förändrades mellan ritbord och färdig byggnad var Mellersta Roslags domsagas nya tingshus som stod färdigt 1912 efter nästan 15 år av planering och finansieringsförsök. Arkitekterna Georg Hagström och Frithiof Ekman hade sitt kontor i Stockholm där de i första hand ägnade sig åt att rita bostadshus. Tingshuset uppfördes under ledning av byggmästaren Johan Telander på en sluttande tomt mitt emot järnvägsstationen i utkanten av Norrtälje. Det byggdes på en bastant sockel av kvaderhuggen natursten i en hög våning med inredd vind. Entrépartiet mitt på den södra fasaden markerades av en smal risalit med segmentformad fronton, paradbalkong i andra våning och ovan den ett ovalt oxöga. Fasaderna slätputsades och försågs med hörnkedjor. Småspröjsade fönster utan omfattning delade in fasaden i avskalade regelbundna fält. En kraftigt profilerad takgesims under takfoten var det enda plastiska elementet och skilde vägglivet från det brutna, valmade sadeltaket. På baksidan syntes en kantig utskjutande byggnadskropp där salen tog plats och såsom i den stora majoriteten av tingshus vid samma tid var den placerad i rät axel med huvudentrén. Från den monumentala dubbeltrappan av granit och genom den tunga pardörren med överljus möttes besökaren av ytterligare en tung pardörr och därefter ytterligare en trappa som ledde till den lilla vänthallen med sitt mörka kalkstensgolv. I Nordisk Familjebokfrån1914omnämndes huset som ett av stadens förnämsta, vid sidan om societetshuset och kyrkan, men samtidigt var detta ingen överdådig arkitektur. Det strama formspråket med drag av jugend och barock gav ett propert intryck, gängse för tidens institutionsbyggnader.Tingshuset hade lika gärna kunnat vara en skola eller en vårdinrättning. I ett avseende avvek den materialiserade byggnaden från de antagna ritningarna och det var i utformningen av paradbalkongen. Den från murlivet indragna balkongen hade på ritningen getts ett överstycke i form av en korgbåge, vilket överensstämde med formen i entréportalen. Men när huset väl uppfördes valde man att göra ett rakt överstycke som istället harmonierade med första våningens fönsteröverstycken. Avvikelsen förbryllar eftersom den är så liten, snarast betydelselös. Den gjorde ingen praktisk skillnad för användningen och förändrade inte i princip fasadschemat eller intrycket. Övriga delar av ritningarna efterföljdes med stor nit, och av konstruktionen framkommer inga motiv som kan utgöra en förklaring. Inte heller i detta fall får vi svar på frå-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=