rummet och r ä t te n 351 att präglas av den offentliga debatt om hygien och prydlighet som hade föregått stadgan och som följde i dess spår. Förutom järnvägsstationerna försågs andra institutionsbyggnader vid den här tiden med trädgårdar som skulle vara både estetiskt tilltalande och dessutom verka uppbyggliga; läroverk, museer och sjukhus för att ta några exempel.Tingshusträdgårdens utformning kan på sätt och vis sägas höra till den traditionen, och samtidigt formades den i stor utsträckning i enlighet med stilideal som styrde gestaltningen av den borgerliga bostadens trädgård. Den var förvisso en institutionsträdgård men som jag skall återkomma till i avsnittet “Rum i användning” varierade användningen beroende på tidpunkt. Sålunda kunde trädgården, under tingen, nyttjas av rätten för att överlägga, umgås och spankulera i före och efter förhandlingarna.Mellan tingen användes den i första hand av tingsmiljöns invånare; vaktmästaren och hans familj, eller häradshövdingen och hans familj – om det fanns en sådan våning inredd för dem i tingshuset. Uppgifter om att man lät avlöna någon för att planera respektive anlägga trädgården kring tingshuset förekom först från slutet av 1800-talet. Frosta härads tingshusträdgård i Hörby, Skåne anlades i slutet av 1880-talet efter ritningar framtagna av länsträdgårdsmästaren B. Kjellsson, medan trädgårdsmästaren som stod för själva hantverket hette N.Nilsson och var verksam på orten.664 Ett annat exempel är Åse, Viste, Barne och Laske häraders nya tingshus i Vara,Västergötland där tingshusbyggnadsskyldige också anlitade en länsträdgårdsmästare vid namn Edman som upprättade en planteringsplan 1896.665 Beroende på infrastrukturen och de topografiska förutsättningarna placerades tingshuset antingen mitt på tomten, och då anlades på framsidan en plantering och en rymlig vändplan, eller invid gatan eller landsvägen, och då sträckte sig i regel en smal remsa av planteringar mellan gatan och fasaden.666 Runt hela anläggningen sattes upp staket, ibland trädkantat, och entrén markerades av naturstenspelare samt inte sällan 664 Björkelund, Gottfrid, Frosta härads historia. Kulturhistorisk framställning, Lund 1944, Forslid, Erik, Om tingsställen, tingshus och häradshövdingar i Rönnebergs, Onsjö och Harjagers härader, 1951. 665 Gustavsson Inger, Vara tingshus 1897-1997,Vara kommun1997.Angående länsträdgårdsmästarna arbetade de för hushållningssällskapen och kom så småningom att benämnas trädgårdskonsulenter. 666 Det fanns också orter, till exempel i Kristinehamn ochVärnamo, där hela planteringen var placerad bakom byggnaden och stenläggningen gick ända fram till trappan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=