t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 348 person “hvars energiska arbete för ortens förkofran hugfästs af ett genom allmän insamling åstadkommet monument”. Ytterligare ett exempel som visar tingshusets politiska innebörd, härrör från 1920-talets Bollnäs där arbetarrörelsen begärde att få uppföra ett Folkets hus vid torget i den expanderande köpingen.659 Handelsmän och politiker ansåg det dock olämpligt att förlägga en sådan byggnad på en så central och för orten representativ plats. Ärendet debatterades under flera år innan de styrande beslutade att skänka tomten, som vid det laget kallades ‘den politiska tomten’, till tingshusbyggnadsskyldige medan arbetarrörelsen fick köpa det gamla tingshuset som låg på en inte fullt så central plats, kloss an mot järnvägen ett stycke utanför tätorten. Tingshuset betraktades här som ett okontroversiellt och välkommet tillskott i den centrala gatubilden, sannolikt sågs också själva institutionen häradsrätten borga för ortens anseende och framtid. Som tingsställe var tingshuset visserligen attraktivt för de expansionsvilliga samhällena,men framför allt var det tingshuset i den mån det inrymde domsagokansli som var intressant. Domstolens hantering av lagfarter och bouppteckningar gav anledning att förlägga bank och kansli i anslutning till varandra.Om det fanns ett domstolskansli på orten hade den i regel också en bank och så småningom en advokatbyrå, och dessutom bodde vanligtvis häradshövdingen i närheten. Denna praktiska aspekt var ett skäl till att det fanns krafter som verkade för en samlokalisering, den symboliska och strategiska ett annat. En köping eller municipalsamhälle som vid sidan av industri och järnvägsstation också rymde tingshus och bank hade helt enkelt goda förutsättningar att växa. Tidigare hade kansliets lokalisering dock inte varit en fråga, eftersom häradshövdingen utförde och också förväntades utföra kanslisysslorna i sitt eget hem,med en notarie både boende och arbetande vid sin sida. Nu, när domarna inte längre åtnjöt boställesprivilegium, fanns ingen given ordning och frågan behandlades på olika sätt från en domsaga till en annan. I gällande lag fanns heller inga direktiv som angav vem som skulle avgöra var kansliet skulle placeras geografiskt. Det tillkom häradshövdingen att lösa frågan på bästa sätt.Tingshusbyggnadsskyldige hade emellertid ingen skyldighet att uppföra eller underhålla kanslilokaler. En uppdelning av tingsställe och kansli på olika orter kom att utgöra en vanlig lösning, ibland på grund av det befintliga tingshusets 659 Dawid, Sandberg, Bollnäs från by till stad åren 1850-1960, Söderhamn, 1959, ’Gamla Bollnäs försvinner’, Bollnäs-tidning 1968-07-26.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=