rummet och r ä t te n 347 är Överluleå tingslag, som höll sina ting i ett hus byggt 1834.657 Där var det kronofogden, kronolänsmannen och polisuppsyningsmannen - alla åklagare i häradsrätten – som agerande för att få till stånd ett nytt tingshus på en ny plats. 1903 inkom de med en skrivelse till häradsrätten där de beklagade sig över de usla förhållandena i de gamla lokalerna som beskrevs som osunda, dragiga och kalla; de hävdade till och med att de blev förkylda efter tingen. Husets läge ansågs också olämpligt, det låg i kyrkbyn som hade vuxit kring Överluleå kyrka vid Bodträskets södra strand, drygt en kilometer väster om den nybyggda järnvägsstationen. Åklagarna begärde att tingshusbyggnadsskyldige uppförde ett nytt hus vid stationen, men skrivelsen fick istället effekten att det gamla huset renoverades.Trettio år senare valde man dock att flytta till ett nytt hus något närmre stationen. För åklagare och advokater handlade lokaliseringen och utformningen av tingshuset om praktiska aspekter, arbetsförhållanden och restider. Men precis som idag var också lokaliseringen av tingshusen vid sekelskiftet en politiskt viktig fråga som engagerade dem som av olika anledningar hade intressen i utvecklingen av de nya orterna.658 Ett exempel är Dimbo tingslag i Västergötland, som flyttade från sitt 1700talshus vid kungsvägen i Dimbo, till ett nytt hus iTidaholm1908. I den äldre utgåvan av Nordisk Familjebok (1892) beskrevs Tidaholm som en järnvägsstation i Ångarps socken och ett uppblomstrande stationssamhälle med 1500 invånare. Bland fabrikerna fanns Vulcans tändsticksfabrik med 600 anställda, och Tidaholms bruk som huvudsakligen sysslade med såg- och snickeriprodukter. När samhället blev köping 1893 fanns bankkontor, skjutsinrättning, hotell och läkare, och som man uttryckte det i uppslagsverket:“Många handlande och handtverkare äro der bosatta.”Den gamla tingsplatsen Dimbo saknade järnvägsanslutning och vid början av seklet beslutade sig ägaren av Tidaholms bruk att skänka en tomt i den nya tätorten till tingshusbyggnadsskyldige för byggandet av ett nytt tingshus. Det stod klart 1908och var då en av allt som allt sex stenbyggnader i samhället.Två år senare fick den lilla köpingen stadsrättigheter och närTidaholm beskrevs i nästföljande utgåva avNordisk Familjebok 1919, var det en stad med drygt 4700 invånare, världens största tändstickstillverkning och en mekanisk verkstad som tillverkade automobiler. I texten framhölls Tidaholms bruks forne ägare som den 657 Östberg, s. 633-640. 658 Kjellgren, Ernst, Tidaholm. Från sätesgård till industriort, Falköping, 1977, s. 116.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=