t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 334 en gång antagits av samtliga ombud,och dessutom var det tveksamt om Hjelms förslag verkligen skulle bli billigare. Huruvida tingshusbyggnadsskyldige beslutade att anlita den lokale hantverkaren, eller en akademiutbildad arkitekt och en stadsbaserad byggmästare, indikerar delvis hur man tänkte sig tingshusets slutgiltiga utformning men det tycks också ha varit resultatet av tillfälligheter och enstaka starka personers agerande.Tyvärr är det oftast omöjligt att veta utifrån vilka kriterier valet träffades, om det skedde slumpmässigt eller med kunskap om upphovsmannens tidigare arbeten. En fråga som uppstår i sammanhanget är på vilket sätt det färdiga tingshuset faktiskt kan sägas representera sin byggherre (de tingshusbyggnadsskyldige), och hur denne byggherre skall karaktäriseras. I den vedertagna historieskrivningen brukar det sena 1800-talet beskrivas som borgerskapets era och tidens institutionsarkitektur betraktas som både ett resultat och en manifestation av gruppens nyvunna samhällsdominans. RasmusWaern skriver om de offentliga institutionerna att de “var flaggskeppen i det borgerliga systemet och deras tillkomst var fundamentet för den moderna arkitekttävlingen.”635 Eva Eriksson menar att stilarkitekturen var “den rationella, pragmatiska och ekonomiskt expansiva borgerliga elitens språk, och det var denna elit som försåg arkitekterna med prestigefyllda uppdrag”, varibland de nya institutionsuppdragen framträder som de viktigaste.636 Intressant är att fråga sig vilka som innefattades i borgerligheten, om vi tänker oss en vid definition av begreppet som innefattar både ekonomiska förhållanden, livsform och livssyn. Tingshusbyggnadsskyldige hade alltid tillhört bondeståndet men situationen förändrades dels genom tvåkammarriksdagen 1866, dels genom de nya beskattningsreglerna som innebar att fler kom att bidra till tingshusbyggandet. I judiciell mening fortsatte tingshusbyggnadsskyldige även fortsättningsvis att höra till landsbygden, men flera av tingslagens invånare kunde vid den här tiden knappast föras till någon annan grupp än borgerligheten. Många tingshus uppfördes dessutom i en stad och trots att de bekostades av landsbygdens invånare blev de en viktig angelägenhet för det borgerliga samhällsskiktet i städerna. Så fort beslut hade fattats att det nya tingshuset skulle uppföras i staden, involverades drätselkammaren i tomtfrågan och det förekom att staden donerade tomtmark till bygget, 635 Waern, s. 47. 636 Eriksson, Eva, s. 62.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=