t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 330 i absoluta tal och relativt sett, omfattades av tingshusbyggnadsskyldigheten, vilket i sin tur innebar nya villkor för byggandet av tingshus. Behovet av att skapa en formaliserad organisation, med stadgar, mötesordning och regelrätt redovisning av räkenskaperna uppstod ur denna situation, och därigenom etablerades också “tingshusbyggnadsskyldighet” och “tingshusbyggnadsskyldige” som begrepp och frågor i den allmänna diskurs som omgav tingshusbyggandet och häradsrätternas verksamhet.‘Tingshusbyggnadsskyldighet’ betecknade den avgift som fogades till övriga kommunala skatter, och som i allt mindre utsträckning innebar engagemang i projekterings- eller byggprocessen. ‘Tingshusbyggnadsskyldige’ fick närmast betydelsen av ett slags kommun vilken omfattade de skatteskyldiga invånarna i flera landskommuner. Från 1880-talet och framåt blev det allt vanligare att tingshusbyggnadsskyldiges handlingar skildes från häradsrättens och bildade separata arkiv. Däri ordnades i första hand räkenskaperna, men också mötesprotokoll och alla ärenden som hade med tingshusets byggande och förvaltning att göra. Även sådant som rörde vaktmästartjänsten, och – bostaden om det fanns en sådan, inordnades i detta arkiv. 1890 lades ytterligare en skyldighet på de skattebetalande invånarna, när det lagstadgades att de förutom tingshus och arrest också skulle tillhandahålla övernattningsmöjligheter och sängkläder för nämnden, länsmannen, domaren och biträdena. Dessutom skulle tjänstemännens rum utrustas med lämpliga möbler.625 Förmodligen hade de flesta tingshus redan tidigare erbjudit den komforten, men lagtillägget tyder på att det inte hade gällt alla. Skyldigheten innebar ytterligare en punkt att avhandla på de tingshusbyggnadsskyldiges dagordning, och den utgjorde sannolikt det viktigaste skälet till varför tingshusvaktmästarens fru träder fram som en tydlig och namngiven aktör i källorna från denna tid, och varför mangelrum och brygghus blir vanliga inslag i tingshusmiljön. Mycket tyder på att den vidgade tingshusbyggnadsskyldigheten också kom att medföra en till viss del ny social sammansättning av människor som deltog i projekteringen av nya tingshus. Under 1700-talet hanterades byggprojektet av en grupp bestående av representanter från häradets socknar, ofta med länsman som ordförande. Denna ofta ganska 625 Lag 20 juli 1890, Genom K. Maj:ts i särkildt mål meddelade beslut har det ålagts härads tingshusbyggnadsskyldige invånare dels att åt nämnden hålla bostad å tingsplatsen jemte sängkläder, dels att med möbler och sängkläder förse länsmannens rum uti tingshuset och dels att för domhafvandens och hans biträdes tjensterum i tingshuset anskaffa erforderliga möbler, sängkläder och inventarier.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=