rummet och r ä t te n 325 Enligt ämbetets instruktion från 1864, som var en kodifiering av de kungliga brev som dittills hade reglerat arbetet, var ämbetet dock formellt skyldigt att granska tingshusritningar och kostnadsförslag och dessutom att upprätta förslagsritningar i de fall kompetens saknades i lokalsamhället. I teorin var villkoren med andra ord de samma som vid slutet av 1700-talet. En aspekt som borde ha utgjort ett incitament för tidens tingshusbyggnadsskyldige att aktivt vända sig till ämbetet var kostnadsfrågan.Varför valde man att använda allmänna medel på en arkitekt om ritningar gick att begära från överintendentsämbetet? Kanske ville man undvika att blanda in kronans organ, kanske handlade det om tid, att arkitekterna i Stockholm med alla sina ärenden helt enkelt inte kunde leverera snabbt nog. En annan förklaring skulle kunna vara att man ville ha en specifik arkitekt och ingen annan. Att döma av det lilla antalet ärenden som trots allt förekom hade arkitekternas syn på uppdraget förändrats i ett viktigt hänseende sedan seklets början. Då hade man tagit fram ritningar som i princip kunde tillämpas var som helst i landet. I enstaka fall hade förvisso väderstrecken markerats, vilket antyder att överintendentsämbetets arkitekt hade insyn i den specifika topografins förutsättningar, men generellt gällde ämbetets ritningar tingshus på allsköns ort.612 I slutet av 1800-talet hade emellertid platsen blivit en fråga och såväl granskningar som nyframtagna ritningar vid överintendentsämbetet förefaller på ett helt nytt sätt ha tagit avstamp i de lokala förhållandena. Hur det gick till i praktiken är svårt att säga, frågan är om de inblandade arkitekterna reste till orten eller fick informationen via kartor.Överintendentsämbetet såg det hur som helst som sin uppgift att inte bara granska ritningar utan också komma med åsikter gällande byggnadens kontext. Ett exempel är Västra Göinge härads kombinerade tings- och sparbankshus i Hässleholm som förste arkitekt vid överintendentsämbetet, John Hawerman, ritade i början av 1860-talet. Hässleholm låg i Stoby socken och var vid tiden inte mycket mer än en järnvägsstation vid Södra Stambanan. 1863 köpte tingshusbyggnadsskyldige en del av kronoskattehemmanet som gränsade till landsvägen strax intill den nybyggda stationen.613 Tomten där tingshuset skulle placeras var mycket kuperad och ritningen som färdigställdes 1864, signerad Hawerman och 612 Väderstreck finns utsatta på ritningarna till Tanums härads nya tingshus i Hede, Bohuslän, som uppfördes 1788 på grunderna av en äldre magasinsbyggnad. 613 LL,Tingshusbyggnadsskyldige i Västra Göinge härads domsagas arkiv, ÖI:1,Verifikationer 1863-1892.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=