t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 320 Den var belägen omedelbart innanför huvudentrén och bildade noden varifrån förhandlingssalen eller -salarna kunde nås, och varifrån de långa korridorer som knöt samman byggnadens olika delar utgick.Vänthallen utgjorde vanligtvis ett lika stort eller större rum än salarna, och lystes ofta upp av överljus.Till sin utformning utgjorde det också byggnadens huvudnummer, inte alltid för sin rika dekor men för sin rymd och sitt ljus.Traditionen fördes vidare och förstärktes under 1900-talet, bland annat i arkitekten AlbertTournaires omdebatterade tillbyggnad av Paris justitiepalats där de allmänna ytorna fick ta ännu större plats än de gjort i tidigare domstolsbyggnader.600 Att döma av de planritningar av domstolsbyggnaderna i Amiens, Nimes, Bourdeaux och Paris som jag har tagit del av var även de franska salarna i princip utformade som de svenska. Det var rektangulära rum uppdelade i tre från varandra avskilda partier avsedda för rätten respektive parter och åhörare.Rumsstrukturens djup och salarnas läge i byggnaderna gav emellertid andra villkor för fönstersättningen på så vis att fönstren i de franska salarna aldrig var placerade bakom rätten, istället kom ljuset antingen från sidan eller från ovan. Ett annat element som skilde utformningen av de franska domstolsbyggnaderna och i synnerhet salarna, från de svenska, var den symbolrika konsten i form av måleri och skulpturer.Arkitekter och konstnärer tycks ha fått välja ur en omfångsrik men ändå begränsad katalog av rättssymboler; här förekom inte bara vågskålen, som ursprungligen hämtades från “Jobs bok” i Bibeln, och den romerska gudinnan Justitia.Här fanns även statyer av historiska personer som talekonstens representanter Cicero och Demosthenes och kända politiska filosofer och statsmän som Montesquieu och Malesherbes.601 Sedan Napoleons tid hade de italienska och belgiska domstolsorganisationerna, och till stor del även lagstiftningen, varit präglade av det franska systemet och domstolsarkitekturen i dessa länder förefaller kunna föras till samma klassicistiska tradition som den franska. I sam600 Fisher-Taylor, Katherine,‘Le code et l’equite. La transformation du Palais de Justice de Paris au XIXe siècle’, La justice en ses temples. Regards sur l’architecture judiciaire en France, s. 125. 601 Tilltron till symbolens kraft är stor i Frankrike och på det franska justitiedepartementets hemsida står följande att läsa: “Eftersom symbolen visar (en princip, en styrka), eftersom den samlar (de som känner igen den), och eftersom den föreskriver (genom att betona respekten för och auktoriteten hos det den visar), har Rättsväsendet som institution alltid haft hjälp av en uppsättning representationer.”. http://www.justice.gouv.fr/ under rubriken “Mémoire et Histoire”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=