rummet och r ä t te n 31 sta hand föremål. Det fåtal svar som inkom har inordnats i samlingen från 1948 under beteckningen “Allmänna handlingar från drive för att samla in föremål från tingshusen, företagen av Nordiska museet i samband med omorganisationen av tingsväsendet 1.1 1971.”48 På arkivlådan är noterat:“knappast ett enda föremål förvärvades.” På det hela taget är Nordiska museets arkivmaterial över tingshusen svåröverskådligt. Materialet är ordnat landskapsvis men det finns många felplaceringar och domsagornas tingshus ligger sällan samlade. Fotografierna är likväl värdefulla eftersom de ofta föreställer hus och salar som är ombyggda eller rivna. Strax efter tingsrättsreformens ikraftträdande 1971, utförde Gunnar Sillén vid byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå en inventering av de tingshus som staten övertog vid reformen. Det innebar att långt ifrån alla tingshus kartlades eftersom många byggnader sedan länge hade en annan funktion och hade övergått i privat eller kommunal ägo. Silléns dokumentation resulterade i en samling fotografier och en kortfattad artikel som publicerades i Fornvännen.49 Under 1990-talet utfördes den senaste kartläggningen vilken jag skriver om i inledningen. Projektet initierades av domstolsverket och övertogs sedermera av Institutet för rättshistorisk forskning (Olinska stiftelsen). Kjell Åke Modéer, professor i rättshistoria vid Lunds universitet, verkade som projektledare och till projektet knöts såväl bebyggelseantikvarier som jurister och statsvetare.50 Förutom att dokumentera byggnaderna syftade projektet dessutom till att klarlägga domsagoindelningen från1680 fram till våra dagar. Informationen, som omfattade både tings- och rådhus och såväl nedlagda domstolar som sådana i bruk, skulle vidare göras tillgänglig för forskning och utveckling.51 Inom ramen för projektet gjordes dels en insamling av material från domstolarna, vilket byggde på att tingsrätternas personal gavs möjlighet att arbeta med uppgiften, dels platsbesök då husen dokumenterades i text och bild. Med undantag av ett minimum av sakuppgifter beträffande 48 NMA,“Tingshusinventeringen”. 49 Sillén, Gunnar,‘Tingshus’, Fornvännen 1972:3-4, s. 229-238, 1972. I artikeln gör Sillén en sammanfattning av tingshusens historia och en mycket summarisk beskrivning av deras viktigaste särdrag. 50 Ylva Blank, Elsa Trolle Önnerfors, Henrik Borg, Pontus Modéer, Henrik Alffram, Martin Eriksson och jag själv. 51 Lars von Knorrings välkomstanförande vid seminariet Tingshus i tid och rum.Ett rättoch kulturhistoriskt seminarium i Domstolsväsendets Informationscentrum, Jönköping 24-25 februari 1992, se seminarieskriften med samma namn, s. 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=