t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 308 också peka på en bestämd idé om vilka möten och rörelser arkitekturen skulle underlätta och förhindra. I diskussionen om tingshusens planform är det viktigt att poängtera att den kompakta, och som jag har kallat den monolitiska byggnadsvolymen med en disposition av rummen kring en centralt placerad sal, fortsatte att byggas under hela 1910- 1920och 1930-talen, parallellt med de nya lösningarna. Att den gamla formen så sent som i slutet av 1930-talet återigen kom att dominera ger skäl att tro dels att det var en seglivad föreställning att tingshus skulle ges en sådan utformning, dels att planen överensstämde med då rådande estetiska ideal. Fram till andra världskrigets slut handlade tingshusarkitekturen om en ständig rörelse mellan samling och splittring, symmetri och asymmetri och funktionsanpassning och estetiska hänsyn. Arkitekternas förslag visade stora likheter sinsemellan när det gällde tingssalens grundform, och som jag nämnde ovan, placeringen i byggnaden. Den rektangulära, långkyrkolika salen präglade nästintill alla arkitektförslag från perioden1880-1930.577 Stora fönster, i hus som i Älvdalen och Krylbo rentav enorma, öppnade sig i väggpartiet bakom det inritade podiet,och i den mån det förekom sektionsritningar syntes ofta bröstningspanel och listverk. Podiet upptog mellan en tredjedel och hälften av golvytan, det vill säga en avsevärt större del av salen än i tidigare ritningar, och vanligtvis fanns inritat ett trappsteg eller två mellan åhörarplanet och podiets nivå. Få avvikelser förekom från denna uppbyggnad och de små skillnaderna handlade snarast om variationer. I ett avseende skilde sig emellertid förslagen åt på ett sätt som fick rumsliga konsekvenser och det var hur rättens ledamöter förväntades ta sig till sina platser i salen. I alla förslag fanns sidodörrar som ledde in i salen från kansliet och från nämndens rum, precis som i de äldre tingshusen med sina sex- eller åttadelade planer. Ibland fanns också dörrar direkt från kronolänsmannens eller som han ofta kallades på ritningarna, åklagarens rum.Men i flertalet förslag gavs också rätten möjligheten att träda direkt upp på podiet, det vill säga dörrarna var placerade så att de öppnade sig bakom skranket. Detta krävde särskilda rumsordningar som arkitekterna löste på olika vis. För Frosta härad ritade till exempel Salomon Sörensen en tingssal vars po577 Jag har studerat ett trettiotal ritningar från perioden1880-1930, de äldsta från1884 (Hörby) och de yngsta från Mariestad (1923). Salen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=