t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 304 576 Det sena 1930-talet var en brytningstid då både hela huskroppar och uppbrutna lösningar tillämpades i tingshusbyggandet. På 1950-talet dominerade de uppbrutna lösningarna helt. alternativ och vid denna tid standardbetonad lösning hade varit att placera salen bakom huset i kansli- och bostadsdelens mittaxel, och istället använda en och samma entré för alla besökare. Clasons lösning förde emellertid det goda med sig att vänthallen, som i regel gjordes rymlig och representativ, också kunde värmas upp periodvis medan kansli och bostadsdelens entré kunde utformas som ett intimare, och mer värmeeffektivt trapphus. Snarare än att hedra minnet av odalmännen tror jag att Clasons tolkning av byggnadsuppgiften ‘tingshus’ bör förstås med utgångspunkt i arkitektens avslutande resonemang om lagbundenhet och ordning. I min mening är tingshuset i Norrköping, trots sin banbrytande uppdelning, exempel på att föreställningen om tingshus’ utformning som en symmetrisk monolit fortfarande dominerade, och att arkitekten med sitt val mötte både den moderna häradsrättens funktionskrav och en etablerad gestaltningstradition.Oavsett intention introducerade Clasons tingshus en ny byggnadsform och rumsdisposition vilka med tiden kom att tilllämpas i allt tingshusbyggandet i hela landet.576 Förändringen från en idé om tingshusbyggnaden som en monolit till föreställningen om ett slags konsekvent additionslösning, satte visserligen igång kring sekelskiftet 1900 men avslutades inte förrän efter andra världskriget. Ett steg längre tog stockholmarkitekten Fredrik Dahlberg när han omkring1902ritade ett hus för Årstad och Faurås härader i Falkenberg. Istället för en enkel L-formig byggnad skapade Dahlberg en oregelbunden U-form med otaliga vinklar, utskjutande trapphus och burspråk som speglade den mångfald av aktiviteter som försiggick i byggnaden. Och istället för två entréer och två huskroppar, gav han alla verksamheter och aktörer olika och separata utrymmen med särskilda ingångar. Från början rymdes i tingshuset, förutom sal och domsagokansli, en stor bostadsvåning för häradshövdingen, flera notarierum och jungfrukammare. Ritningarna visar att huvudentrén, som öppnade sig i byggnadens så tydligt anvisade framsida, i första hand ledde till kansliet och var avsedd att användas dels av kanslipersonalen, dels av allmänheten i den mån de hade behov av att söka rättshjälp under tingsfria dagar.Under tingsdagarna hänvisades besökarna istället till en sidoingång, visserligen omsorgsfullt utformad men likväl en sidoingång vid byggna-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=