t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 302 571 Sedan1880-talet förekom bostadsvåning avsedd för häradshövdingen och hans familj, i omkring en femtedel av de nya tingshusen. 572 Tingshuset i Söderköping uppfördes 1904 med en L-form, därefter tillämpades samma lösning i tingshusen i Sollefteå 1906,Nora 1906, Falkenberg1907och Älvdalen 1913. Den stora majoriteten av byggnader gavs emellertid den sedvanliga formen av en rektangel med den centralt placerade salen utskjutande på baksidan (se kapitlet om Tingshusen materialiserade). Den adderade lösningen med olika byggnadskroppar för olika verksamheter slog igenom efter först andra världskriget. 573 Mårtelius, s. 188. 574 Ibid. våningen.571 Två separata huvudingångar markerade ytterligare uppdelningen mellan kansli- och tingssalsdel. Fasadritningen mot Södra promenaden, som trots de två entréerna likväl behandlades av arkitekten som huvudfasaden, avslöjade inget av den funktionella uppdelningen utan var en symmetrisk komposition med drag av barock. Den förevisade en regelbunden rytm med hjälp av vertikala band i slätputs som kontrasterar mot den i övrigt spritputsade ytan. Bottenvåningens fönster försågs med förkroppade trekantsgavlar till överstycken, och mittpartiet, svagt utskjutande, markerades av en kraftfull portal som sträckte sig genom två våningar. Den andra huskroppen sköt ut på baksidan, från fasadens östra sida och löpte utmed gatans sträckning. Mot gatan i denna huskropp öppnade sig tre höga rundbågiga fönster avsedda att släppa in ljus till den stora tingssalen, och längst åt norr låg så tingsbesökarnas entré, indragen i fasadlivet. Enligt ritningen fick också den en monumental portal i vars överdel arkitekten markerade “t i ng shu s byggt 1903-1906”. Presentationen av ett tingshus med en uppdelad huskropp gav ingen omedelbar genklang i efterföljande arkitekters arbeten.572 Clason påstod själv i texten att lösningen med de två huvudingångarna föranleddes av “byggnadsplatsens egenskap af hörntomt” och antydde att det inte var funktionalitet eller strävan efter separation av domstolens olika aktörer som låg bakom beslutet. I avhandlingen Att göra arkitekturen historisk hävdade Johan Mårtelius att utformningen av tingshuset var ett uttryck för Clasons respekt för häradsrättens historia, och han argumenterade vidare för att uppdelningen i två olika huskroppar,med “ett särskilt hus för huvudrummet”, handlade om arkitektens vilja att belysa odalmännens självständighet och frihet.573 Han konstaterade samtidigt att effekten av detta värnande om beständighet och minne var en “kritik mot det ogenomskinliga funktionskomplexet.”574 Om den uttalade intentio-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=