t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 280 tala för; skillnad i resultat förvisso, men också skillnad i anseende. Hur det kom sig att en majoritet av tingslagen sedermera anlitade en arkitekt, framstår i det ljuset som en mer intressant fråga i sammanhanget. Skillnaderna i storlek, budget och beställarnas bakgrund till trots bör också slutligen sägas att många tingshus vid tiden kring sekelskiftet 1900 uppfördes som arkitektoniskt välarbetade och påkostade byggnadsverk, till sin utformning i paritet med andra borgerliga institutionsbyggnader som tillkom vid samma tid, såsom (mindre) banker och läroverk.551 Om det sena 1800-talets rådhus och stadshus skrev Gerd Bloxham Zettersten att formspråk och framför allt rumsdisposition såg ungefär likadana ut i alla västeuropeiska länder, oavsett platsspecifika behov.552 Byggnadstypens särdrag menade hon, hade att göra med dess huvudfunktioner vilka framför allt bestämde byggnadens placering och därutöver gav upphov till byggnadselement som arkaden, samlingssalen och tornet.553 Hon drog paralleller till den grekiska och romerska antikens byggnadsverk som skall ha utgjort förebilder till de moderna rådhusen, och härledde exempelvis utformningen av samlingssalen till den grekiska salenbuleuterionvars upphöjda talartribun redan från början var “axialt placerad” framför övriga sittplatser.554 I rådhuset kom denna att motsvaras av ordförandestolen och sittplatserna blev magistratens och rådhusrättens (min notering). Det viktiga i hennes resonemang är påståendet att den axiala placeringen av ordförandestolen kom att bli styrande för rumsformen och därutöver för hela byggnadens komposition. Samtidigt som Bloxham Zettersten på så vis sluter sig till uppfattningen att rådhustypen ursprungligen skapades utifrån ett antal funktioner, poängterar hon att 551 Andersson & Bedoire jämför till exempel Hudiksvalls sparbanks- och stadshus (s. 201), med Norra Hälsinglands domsagas tingshus i samma stad. Det förstnämnda från 1903-1904 ritat av Hagström & Ekman, det senare från 1908-1908 av samma arkitekter. 552 Bloxham Zettersten. 553 Egentligen hävdar Bloxham Zettersten att samlingssalen, arkaden och tornet har utgjort styrande funktioner, men i därefter följande resonemang kopplar hon dem till de verksamheter som ryms i byggnaden och urskiljer på så sätt snarare verksamheterna än byggnadselementen som huvudfunktioner, vilket ter sig rimligare (ett torn är inte funktion, det tjänar en funktion). Bloxham Zettersten, s. 59. 554 Bloxham Zettersten, s. 59. Dimensioner och formspråk
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=