rummet och r ä t te n 275 ter Gustaf Améen,August Kjellgren och Erik Lallerstedt över de inlämnade förslagen, och konstaterade att tävlingen tycks ha varit en “Juniortäflan’ delvis beroende på, att Rådhustäflingen tog en del krafter i anspråk.”533 Det rådhus man avsåg var naturligtvis Stockholms rådhus, och de vinnande juniorerna i tävlingen om tingshuset var Carl Melin och August Ewe (förstapristagare) samt Fredrik Falkenberg (andrapristagare). Inget av deras förslag kom dock att uppföras, istället gick uppdraget till de mer etablerade stockholmsarkitekterna Fritz Ullrich och Eduard Hallquisth. Södra Roslags nya tingshus stod så färdigt i januari 1907.Att man satte uppdraget att rita huvudstadens rådhus framför vilket tingshusuppdrag som helst förefaller inte särskilt förvånande. Men frågan är om rådhus- och stadshusbyggnader utgjorde mer prestigefulla uppdrag generellt sett? Rådhuset var av tradition en mer påkostad byggnad och representerade måhända en grupp människor som sedan länge hade lagt stor vikt vid byggnaden som symbol. När villkoren för svenska städer förändrades i slutet av1800-talet ställdes nya krav på rådhusen som förvaltnings- och representationslokaler och många städer valde då att bygga nytt.534 Förutom de gradvisa förändringar av själva rådhusbyggandets ekonomiska och byggnadstekniska förutsättningar som hade skett under seklets gång, och som fick de gamla byggnaderna att framstå som ålderdomliga, var det framför allt effekterna av kommunreformen1862som hade gett upphov till nybyggnationen. För det första brukar sägas om reformen att den innebar en avgörande ökning av det lokala självstyret, vilket stadens styrande ville manifestera genom att uppföra ett nytt rådhus/stadshus.535 För det andra behövdes större lokaler till de nyskapade kommunala inrättningarna; drätselkam532 Clason. 533 Teknisk tidskrift 1905:3, s. 55. 534 Tidens parallella användning av begreppen rådhus och stadshus är förvirrande. Det är oklart varför begreppet stadshus etablerades eller vilken skillnad det skulle markera (Bloxham Zettersten, s. 54). I Svensk stad (s. 244) framhåller Paulsson att det hade att göra med den nya tidens borgerlighet och deras strävan efter en ny representativ stadssymbol. Bloxham Zettersten är inne på samma linje då hon föreslår att rådhusbegreppets prägel av förfluten tid gjorde att vissa städer valde att behålla det, även när man byggde nytt, medan andra ersatte det med det nya stadshusbegreppet. Vad man kallade sitt nybygge, skriver hon, handlade om vilken “signalverkan man lokalt önskat ge sin byggnad” (s. 54). 535 Magistraten och rådhusrätten var statliga organ som förhandlade med borgerskapet om frågor rörande stadens förvaltning i den allmänna rådstugan (senare stadens äldste). Efter kommunreformen blev magistratens uppgift i första hand att övervaka den kommunala verksamheten, och även om den hade rätt att upplösa stads-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=