t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 270 ducerade han och kontoret som han startade ett stort antal byggnader i framför alltVästergötland.520 Att handlingarna som togs fram i samband med tingshusbyggandet började bli mer detaljerade vid denna tid jämfört med tidigare hängde samman dels med lagstiftningen, bland annat förordningen om statens upphandlings- och entreprenadväsende från 1893, dels med arkitektyrkets utveckling och relationen mellan arkitekt, byggherre och byggmästare/entreprenör. Som jag har skrivit om i tidigare kapitel hade kontrakt mellan byggherre och entreprenör upprättats även tidigare men vid den här tiden blev de mer precisa. I tävlingsprogrammet för Stockholms rådhus preciserade beställaren, stadens styrelse, i ett byggnadsprogram hur salarna i rättegångsavdelningarna skulle utformas och inredas.521 De skulle mäta mellan 100 och 110 kvadratmeter i golvyta och vara utformade så att de kunde rymma både civil- och brottmålsförhandlingar. Golvet skulle delas in i tre avskrankade områden med platser för rätten respektive parter och vittnen och slutligen åhörare. Från rättens avskrankning skulle leda en dörr direkt till ett överläggningsrum och från parternas plats en dörr direkt till vaktrummet eller eventuellt sakförarens rum om ett sådant fanns. Från åhörarnas skulle en dörr leda till ett yttre korridorsystem eller hall, en salle des pas perdus, och dessutom borde “från de anklagades bänk en dörr leda ut och hvarigenom man så direkt som möjligt bör kommunicera med cellerna, så att fångarna vid transporten från cellerna till de anklagades bänk icke kunna komma i beröring med obehöriga”. Här fick arkitekterna en tämligen exakt beställning att förhålla sig till, men så var också bygget ett gigantiskt projekt både vad avser ekonomi och prestige.Alla delar av beskrivningen känns dock igen från samtida ritningar föreställande tingshus, utom benämningen av hallen, salle des pas perdus, vilken utgjorde en tydlig referens till europeiskt domstolsbyggande. Eftersom det sällan upprättades byggnadsprogram i fallet med tingshusen, de arkiverades i varje fall inte, är det svårt att säga vilka direktiv arkitekten fick och vem som tog initiativ till specifika delar i utformningen. Som beställare var tingshusbyggnadsskyldige inga vana byggherrar, vanligtvis förlitade sig kollektivet på en liten tingshuskommitté vars ledamöter fick stort handlingsutrymme. 520 Ekelöf, Lars Johan,‘Lars Kellman – arkitekt’,Billingsbygden, Skövde kommuns hembygdsföreningar, Skövde, 2008. 521 ‘Tävlingsprogram1903 för Stockholms rådhus’, Arkitektur, 1904:1, 1904.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=