rummet och r ä t te n 27 ställning eller idé, och arkitektur som fysisk byggnad och som rum i användning. Men om vi ändå bestämmer oss för att jämföra domstolsbyggnaden med de byggnader som präglas av den panoptiska principen tycks rättegångsrummet i flera avseenden vara organiserat enligt andra principer. Foucault skriver visserligen att varje gång “man har att göra med en mångfald individer som man måste påtvinga en uppgift eller ett beteende kan det panoptiska schemat användas.”40 Samtidigt påvisar han hur den som övervakas i ett Panopticon aldrig kan veta när övervakningen sker, det är själva grunden till den ständiga och självgående disciplineringen. I rättegångssalen däremot är övervakaren en enda, domaren, och hans upphöjda plats innebär inte bara att han kan ha uppsikt över det som sker, utan också att han själv kan observeras av alla i salen.Maktrelationen är inte heller subtil, den är uttalad och uppenbar; rätten har inte bara makt utan också skyldighet att döma, och att visa ut från rättegångssalen den som inte beter sig enligt normen. På samma gång är åhörarskaran fysiskt närvarande och potentiellt mycket större än antalet medlemmar i rätten. Deras fysiska övertag är också tydligt. Att tingshuset inte tycks fungera enligt Panopticons principer gör det inte mindre intressant att relatera mina undersökningar till Foucaults diskussion. Det vore möjligt att studera de svenska tingshusen som del i det han kallar fängelsesamhällets modell, vilket istället för ett maktcentrum består av ett “mångfaldigt nätverk av olika element – murar, utrymmen, institutioner, regler, framställningar” som disciplinerar och övervakar, och vidmakthåller detta samhälle. Jag har valt att behandla frågan hur tingshusens arkitektoniska element fördelar sina aktörer, i planeringsskedet, i den fysiska byggnaden och, i den mån källmaterialet tillåter det, på plats i den faktiska och historiskt precisa situationen. För att diskutera tingshusets utformning i relation till människors vardag och relationer i det, kommer jag också att hänvisa till det begreppet territorium och arkitekten Mattias Kärrholms diskussion om territorialitet som han för i sin avhandling.41 Kärrholms undersökningar rör frågan om rumslig kontroll vilket tar sin utgångspunkt i teorier om maktutövning, men han ägnade större uppmärksamhet åt hur det sker, hur rum tas i besittning,än i vilket syfte det sker och av vem.Min främsta avsikt är inte att studera tingshusen som maktens redskap, men jag be40 Foucault, s. 240. 41 Kärrholm, Mattias, Arkitekturens territorialitet: till en diskussion om territoriell makt och gestaltning i stadens offentliga rum, Institutionen för arkitektur, Diss. Lunds universitet, Lund, 2004.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=