rummet och r ä t te n 267 Arkitektritade hus i slutet av 1800-talet var i regel murade konstruktioner, men det fanns undantag; arkitekterna Hans Hedlund (Kungsbacka 1888), Emil Billing (Ulricehamn 1896) och Lars Kellman (Vara 1897) ritade alla detaljrika och omsorgsfullt utarbetade tingshus av trä. Vad beträffar ritningarna presenterades alltid en fasad och en plan, ibland inkluderades samtliga våningsplan, ibland bara bottenvåningen. Sannolikt kan antalet ritningar och deras karaktär delvis förklaras av beställningssituationen. Om det var en lokal byggmästare som inte var akademiutbildad, men som var väl känd på orten och kunde presentera sina förslag direkt inför beställaren, fanns vare sig anledning eller kompetens att framställa färglagda perspektiv eller andra former av presentationsritningar. Ju senare i tiden vi rör oss, desto större omsorg hade arkitekterna dessutom om presentationsritningarna. Folke Zettervalls förslag till det nya tingshuset i Sollefteå 1903bestod av plan-, sektions- och fasadritningar. Dessutom bifogade han vackra akvarellerade perspektivbilder där byggnaden har placerats på plats, med vegetation, rykande skorstenar och flaggande vimplar. Precis som redan nämnda Gustaf Ankarcrona i Leksand, ritade Zettervall också inredningen till tingshuset och gjorde därför ett stort antal möbelritningar. Detsamma gjorde Carl Westman till tingshuset iNyköping, och Erik Gunnar Asplund till tingshuset i Sölvesborg.Vad ritningarna inkluderade respektive utelämnade i form av konstruktiva lösningar och fasaddetaljer skall jag återkomma till i kapitlet “Det byggda”. Antalet domsagor och tingslag som anlitade en privatpraktiserande arkitekt ökade med åren. Arkitektens relation till de tingshusbyggnadsskyldige blev också, på ett helt annat sätt än tidigare, en relation mellan beställare och utförare. Arkitekterna trädde fram som tongivande aktörer i planeringsskedet, och jag avser då personer som kallade sig eller kallades arkitekter. Som tidigare forskare har visat är det svårt att tala omarkitekterna som en given yrkeskår i slutet av 1800-talet; ännu tvistades om vem som hade rätt att kalla sig arkitekt och vilken utbildning och verksamhet som krävdes.519 Redan nämnde Lars Kellman, som var född 1857, tillhörde en av dem som saknade utbildning från teknisk högskola. I början av sin karriär kallade han sig ingenjör men någonstans i trettioårsåldern bytte han titel till arkitekt och som sådan pro519 Östnäs, Anna, Arkitekterna och deras yrkesutveckling i Sverige, Göteborg, Chalmers, 1984, Linn, Björn Arkitektyrkets historia i Sverige: fyra uppsatser, Chalmers tekniska högsk., Göteborg, 1992.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=