rummet och r ä t te n 265 lämpas och hur den nya arkitekturen skulle förhålla sig till tidigare domstolsbyggnader var frågor som saknade givna svar. Att tingshusbyggnadsskyldiges byggnadskommitté inte bestod av vana byggherrar och sällan formulerade ett byggnadsprogram i termer av behov gjorde inte uppgiften lättare. I Den svenska domarkulturen – europeiska och nationella förebilder skriver rättshistorikern Kjell Å Modéer om det sena 1800-talets nya tingshus att de var resultatet av ett samspel mellan arkitekter och jurister och att arkitekterna byggde de kulisser som bäst svarade mot den svenske ämbetsmannadomarens önskemål och agerande.514 I vilken utsträckning juristerna hade kompetensen att uttrycka precisa ståndpunkter rörande den arkitektoniska utformningen har jag inte kunnat utläsa av materialet, men som kommer att tas upp i senare avsnitt förekom att häradshövdingarna verkade som ordförande i tingshusbyggnadsskyldiges byggnadskommitté och att de därigenom förmedlade sina åsikter. I följande avsnitt avser jag undersöka föreställningarna om tingshus med avstamp i arkitektritningar, arbetsbeskrivningar och korrespondenser. Jag har valt att betrakta dokumenten som ett uttryck för arkitekternas föreställningar, även om jag är medveten om att de hade en (tyvärr odokumenterad) beställning att ta hänsyn till. Under 1800-talets senare del förändrades synen på hur tingshus borde utformas och som jag skall återkomma till uppfördes inte längre byggnaderna som timrade envåningshus med inredda vindskammare, såsom ännu skedde på 1860-talet med tingshus som de i östgötska Sya eller bohusländska Östad. Men vilka var de gestaltningsidéer som kom till uttryck i arkitektritningarna, och är det rimligt att påstå att arkitekterna så att säga försåg häradshövdingarna med det rum de behövde? Istället för att redogöra ingående för samtliga 140 tingshus, kommer jag att sammanfatta några av de viktigaste föreställningar som framkommer genom materialet.Arkitekterna bakom tingshusen beskrivs som en grupp och de grundläggande frågor som diskuteras handlar om hur ofta en arkitekt anlitades vid uppförandet av ett tingshus, och vad vi kan veta om arkitekternas relation till byggherren och till den plats där huset skulle uppföras. 514 Modéer 1994, s. 32-35.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=