t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 260 Förutom som ändamålsenliga karaktäriserades de lämpliga tingshusen ofta som prydliga. Förutsatt att det var länsman eller häradshövdingen som gjorde inventeringen skulle ordvalet kunna läsas som ett uttryck för lokal stolthet,men formuleringen skulle också kunna tolkas som ett uttryck för en idé om det passande tingshuset som inte bara hade att göra med utrymme och planlösning. Det var också ett välvårdat och värdigt hus. Slutligen, bland de tingshus som hade bedömts som lämpliga trots alltför få rum återfinns ett flertal norrbottniska hus.501 Som antyddes i tidigare avsnitt visar två kommentarer gällande Neder-Torneås och Carl-Gustafs tingslag respektive Över-Torneås tingslag att lokalerna för häradsrätterna i Norrbotten inte förväntades erbjuda samma utrymmen och komfort som lokalerna i de södra delarna av landet: “Med afseende på i orten rådande anspråk kunna tingslokalerna icke föranleda till anmärkning” och “Mot lokalernas lämplighet är,med hänsyn till i orten rådande anspråk på beqvämlighet, icke något att anmärka” (min kursivering).502 Med lagberedningens definition av ett ändamålsenligt tingshus, innehållande sal och minst sju rum, visade inventeringen att knappt hälften av de tingshus som brukades vid tiden var otillräckliga. Utredarnas förslag omfattade fler rum än tidigare varit norm, samtidigt tänkte man sig även fortsättningsvis att båda parter vid förhandlingen och därutöver vittnen skulle uppehålla sig i samma rum före rättegången och vid uppehållen. Den främsta anledningen till varför befintliga lokaler inte överensstämde med betänkandets vision, var att de flesta domsagokanslier vid denna tidinte låg i själva tingshusen, utan i domarnas hem eller i hyrda lokaler på annan ort. Som den viktigaste kvalitén framstår fortfarande det faktumatt byggnaden var uppförd just för ändamålet. Det ställdes i kontrast till olämpligheten i det tillfälligt använda, i häradsrätten som inneboende, som hyresgäst. Under 1800-talets andra hälft uttrycktes också idéer om hur häradshäktet skulle utformas. I 1734 års lag hade stadgats att de tingshusbyggnadsskyldige häradsborna skulle uppföra och underhålla ett häkte, men lagtexten preciserade inte hur det skulle se ut och inte heller i ritningar eller korrespondenser från denna tid förekommer kommentarer om 501 Många norrbottniska tingshus bedömdes emellertid som olämpliga. 502 NLBb. Tingshus och nya idéer om fångvård
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=