t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 248 Ett förhållande som också bör nämnas var att häradshövdingarna vid den här tiden stod för större delen av kostnaderna för kansliet, inklusive papper och bläck, vilket kan förklara varför lokalerna ofta hade en tämligen påver utformning och utrustning. Intressant i fallet med Leksand är att när kansliutrymmen inreddes i det gamla tingshuset behandlades häradshövdingen som en hyresgäst av tingshusbyggnadsskyldiges ombud, och ännu mer anmärkningsvärt är att när det nya huset stod färdigt fick han fortsätta att betala hyra för kanslilokalerna.Mellan1919 och 1933 erlade häradshövdingen 400 kronor per år för kontorsrummen i det nya tingshuset, och till och med förste notarien fick betala för sitt rum på vinden. Domsagans tingshusbyggnadsskyldige hade helt enkelt en osedvanligt sparsam tingshusstyrelse. Notariernas minnesbilder från Leksand på 1910-talet, nedtecknade inför tingshusets 50-årsjubileum1968, talar om den bästa av världar, en värld i harmoni.Visserligen bör berättelserna också förstås som de åldrande männens ljusa bilder av sin ungdom,men samstämmigheten i alla notariememoarer från denna tid, den okritiska hållningen till de svåra situationer de försattes i som20-22-åringar och som också ofta involverade andra människor, tyder på att de unga männen delade sina överordnades syn på fostran i yrkesrollen, på rättsväsendet och på den allmänna samhällsordningen. Notarierna var vanligtvis ogifta och i Leksand bodde de i bostadsrummen på tingshusvinden. Den som först flyttade in 1918 bodde som ensam notarie i huset men förde ett livligt umgänge med ortens borgerlighet: häradshövdingen, kronofogden, stinsen, apotekaren och landsfiskalen.476 Den sistnämnde bodde också i tingshuset under den första tiden efter invigningen. I källarvåningen flyttade vaktmästaren och hans familj in i två rum och kök. När Ankarcrona hade presenterat sina ritningar för tingshuskommittén hade en av ledamöterna reagerat starkt mot idén att placera en bostad en meter under marken, men förslaget hade likväl genomförts och olika vaktmästare bodde därefter i källaren i nästan 35 år.Till vardags var hans arbetsuppgifter i första hand kopplade till byggnaden; han eldade i pannan och i husets eldstäder om så krävdes, han skötte snöröjning och trädgårdsarbete beroende på säsong. Hans fru utförde också en ansenlig del av de ålagda uppgifterna och då framför allt städning och tvätt, vilket inte var en liten syssla i det stora huset. Under tingsdagarna var vaktmästaren en viktig aktör i det att han skulle över476 Karl-Gustaf Hjärnes tal, 20 december 1968, NMA, DPA, Leksands tingsrätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=