t i ng shu s tar f orm kring sekelskiftet 19 0 0 242 Bröstpanelen i tingssalen och hallen hade ersatts med enkel låg golvsockel. Arkivet hade försetts med golv av stålslipad cement istället för kalksten och i den stora entrédörren hade luftfjädrar uteslutits.Trappan mellan bottenvåningen och källaren hade också fått golv av stålslipad cement istället för mosaik eller kalkstenssteg som hade planerats. I cellerna och i förrummet hade man lagt trägolv istället för cementgolv. Ett vindfång hade tillkommit i nedgången till cellernas förrum och ett vid den stora ingången. I vaktmästarbostaden hade man lagt till ett köksskåp och två garderober. I toalettrummet i bottenvåningen hade man satt in ett fönster mot intilliggande rum.Vad gällde elektriciteten fanns 67 ljuspunkter istället för de 50 beräknade. Slutligen hade plåtbeslagen i skorstenar och kupor delvis uteslutits. ”För öfrigt befanns huset i godt skick och entreprenören tydligen vinnlagt sig om att lemna ett godt utfört arbete”, skriver synemännen avslutningsvis i det för ett syneprotokoll ganska korta dokumentet. Hur byggmästaren hade förhållit sig till Ankarcronas löpande ändringar framgår inte av källmaterialet men det är troligt att de hade gett honom bekymmer med planeringen.Vad beträffar förändringarnas art utgjorde de vare sig generella förenklingar eller mer exklusiva lösningar. Sammantaget bör de därför inte heller ha inneburit ökade kostnader, men däremot svårigheter att projektera arbetet och materialinköpen. I Leksand liknade inte relationen mellan tingshusstyrelsen och arkitekten den som vanligtvis upprättades mellan beställare och utförare. Snarare visade styrelsen stor tacksamhet och stolthet över Ankarcronas insatser vilket bara delvis kan förklaras av den knappa ersättning som han mottog för nedlagt arbete. I presentationen av byggnaden i Tidning för Falu Län och Stad 18 december 1918 formulerade sig artikelförfattaren på ett sätt som visar vilken position Ankarcrona hade vid tiden:“På Sveriges landsbygd finnes säkert få dess [tingshusets] likar i sitt slag. Det är även att hoppas att konstnären Ankarcrona skall i någon mån få röna det tack han i sanning förtjänar för det arbete för vår bygd, som han nu ytterligare härmed har nedlagt”(min kursivering). Med undantag av de avvikelser som påpekades av synemännen uppfördes tingshuset i enlighet med ritningarna. Stilen karaktäriserades vid tiden som “enkel svensk 1600-talsstil.”466 På den höga, grovt huggna granitsockeln vilade de slammade murverken tungt och på dem ett än466 ‘Tingshuset i Leksand’, Tidning för Falu Län och Stad, 1918-12-18.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=