t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 224 varit vanligt att tingshuset nyttjades av gästgivaren mellan tingen, och det förekom att gästgivaren åtog sig att ansvara för tingslokalerna. Relationen byggde med andra ord ofta på ömsesidigt beroende. I praktiska termer innebar gästgivarens nyttjande av tingshuset att det, i bästa fall, städades och värmdes upp regelbundet – även mellan de mer eller mindre sällsynta tingstillfällena. På vissa orter tycks tingshuset ha utgjort ett bättre alternativ till den vanliga gäststugan och uppläts till bemedlade resenärer. Under sin resa i Skåne 1759 antecknade så Abraham Abrahamsson Hülphers att resesällskapet vilade “i den nyligen av sten uppsatta tingsstugan i Nybble.”440 I sina självbiografiska minnesanteckningar från en resa 1846 skriver Louis de Geer hur han stannade för natten i skånska Fjälkinge, där han året dessförinnan hade suttit ting iVillands härads tingshus invid gästgiveriet.441 Eftersom han kände upppasserskan, frågade han henne om han fick övernatta i tingshuset istället för i det otrevliga gästgiveriet, men hon svarade att huset var upptaget av ett herrskap som skulle klä om efter en bal i ett närbeläget slott. Förutom att anteckningen låter förstå att gästgivaren hade tillträde till tingshuset, antyder den också att tingshuset inte bara nyttjades av bönderna utan också, och måhända i högre utsträckning, av herrskap. Från senare delen av1800-talet vet vi via Nya Lagberedningens uppgifter att tingshusen också fyllde funktionen som allmänna möteslokaler i olika sammanhang, för exempelvis hållande av uppbördsstämmor, mönstringar och mantalsskrivning, och det finns inget skäl att tro att det tidiga 1800-talets byggnader fungerade annorlunda.442Vem som hade rätt att använda tingshuset tycks sällan ha varit föremål för debatt eller konflikt, i relationen mellan tingshusbyggnadsskyldiga häradsbor och gästgivaren var det främst underhållet som kunde vara källa till träta. I den mån vanligt folk reste längre sträckor valde de sannolikt inte att be gästgivaren om nyckeln till tingshuset när de stannade till vid skjutshållet, men om de gjorde det fanns förmodligen inget som hindrade dem från att uppehålla sig i huset. Som jag ser det finns ingen byggnad idag som vi förhåller oss till på likartat sätt, tingshuset var vare sig öppet års lag omtalades endast gästgiveriet i samband med skjutsfrågorna men 1878 års skjutsstadga gjorde skillnad mellan gästgiveri och skjutsstation. Sannolikt fanns även under 1700-talet gästgiverier som inte utgjorde skjutsstationer. 440 Sannolikt menade Hülphers Nöbbelöv där ett nytt tingshus just hade byggts (Schiller, s.18). 441 De Geer 1892b. 442 NLBb.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=