rummet och r ä t te n 223 med få undantag, i eller i direkt anslutning till en by.437 Jordbruk omgav byggnaden, åkerbruket snuddade vid fasaderna, grisarna bökade ett stenkast från domarsätet och människor och hästar passerade förbi huset vare sig häradsrätten höll ting eller inte. I regel låg tingshuset granne med ett gästgiveri. Kopplingen mellan gäst- och tingshållning hade dels sin grund i allmogens sedan medeltiden kända skyldighet att erbjuda häradshövdingen kost och logi under tingsperioderna, så kallad tingsgästning. Dels föll det på häradsrättens lott att kontrollera att gäst- och skjutshållning sköttes, även om Kungl. Befallningshavande förordnade gästgivarna och utövade tillsyn via länsman.438 På 1700-talet hade tingsgästningen som naturaförmån visserligen ersatts av en avgift, tingsgästningspenningen, som domaren och nämnden delade på såsom ett slags traktamente. Men traditionen att hålla middagar vid tingen var etablerad, därvidlag förändrades ingenting efter att också tingsgästningspenningen hade avskaffats i mitten av1800talet. Häradsborna hade flera intressen av att tingshuset låg i närheten av gästgivaregård och skjutshåll. Förutom rättens behov av kost och logi, som delvis tillgodosågs av funktionerna i tingshuset, kunde också behovet av stallar, vagnskjul, vedbodar och avträden tillgodoses med skjutshållets byggnader. Hur man ordnade gäst- och skjutshållningen, och hur stor genomströmningen av resande var varierade mellan olika delar av landet och situationen förändrades också över tid under den här perioden.439 Oavsett landsdel och tidpunkt tycks det emellertid ha 437 1734 års lag, BB, kap 28, §2: Gårdarna skulle ligga vid allmänna lands- och sjövägar på ett avstånd av högst två mil från varandra och vara försedda med “nödiga hus för vägfarande, gäststufvu med sina kamrar, stall och vagnslider med alt innanrede” I vissa härader åtog sig en enskild person skyldigheten under en längre tidsperiod, i andra härader alternerade den mellan olika gårdar. Carl Georg Psilanders och Jonas Mellins resejournaler från Skaraborg sommaren 1795, redigerade och utgivna av Allan Löfgren i Västergötlands fornminnesförenings tidskrift. 1981/1982, Vägar och vägfarande i Västergötland, Skaraborgs länsmuseum, Skara, 1981 under rubriken ’Psilander och Melling – två resenärer i Västergötland 1795’ och G. Silverstråhles laveringar av samma miljöer som finns även de finns publicerade i Löfgrens text, original i Konstakademin, Gadd, s. 264och Fataburen:Nordiska museets och Skansens årsbok. 1978, Nordiska museet, Stockholm, 1978, Dunér & Hall, Erixson, Sigurd, ‘En släktby och dess stamfader’, Svenska kulturbilder, 1934. 438 Om gästgiveriernas skyldighet att föra bok över sina besökare och resenärernas skyldighet att ansöka om respass i händelse att länsgränsen överskreds. Hartmann, Per, Svenskt gästgiveri genom tiderna, H. O. Boquist, Stockholm, 1947 och Fataburen 1978. 439 Garnert, Jan, ‘Ur skjutsväsendets historia.’, Fataburen, 1978, s. 91-124, 1978. I 1734
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=