t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 218 verkade.423 Förutom upprätthållandet av lag och ordning och funktionen som åklagare vid tingen deltog han vid olika syner och inspektioner, han kontrollerade skjutsväsende och godkände socknarnas val av fjärdingsman.424 I flera av funktionerna hade han också rätt att ta betalt för sina insatser vilket bör ha varit en av orsakerna till missnöje.Relationen mellan häradshövding och länsman kunde också vara ansträngd även om, eller kanske eftersom den förstnämnde befann sig långt över den senare i den sociala hierarkin. I vilken mån statstjänstemännen som rörde sig i tingsmiljönupplevde sig ha större rätt till tingshuset än tingsmenigheten kan jag inte med säkerhet påstå, men det finns skäl att tro att så var fallet. Att häradshövdingen gjorde det kan möjligen tyckas självklart. Förutom den klasskillnad som hans sociala bakgrund och funktion som ämbetsman innebar i relation till de flesta han mötte vid tinget, och som förmodligen gav honom råg nog i ryggen att stiga in i tingshuset som om det var hans, antyder de Geer och Hamilton också att domarens långa arbetsdagar och de rumsliga umbäranden som tingen medförde för hans del, gav honom ett givet företräde till tingshuset. Han var så att säga värd det. En aktivitet som återkommer i flera biografiska skildringar från tiden, och från slutet av seklet, är juristernas kortspel.425 Det kan tyckas som en trivial detalj i sammanhanget, men som jag tolkar det visar också spelandet med vilken frimodighet de rörde sig i miljön, som någon som har gjort platsen till sin, i vissa fall genom upprepat och långvarigt bruk,men framför allt genom en föreställning om rättighet till rummet. Vad beträffar länsman visade hans agerade i tingshusfrågorna att häradsborna höll det för självklart han skulle ikläda sig rollen som byggkontrollant och/eller kassör. Även om jag inte har funnit någon uppgift som tyder på att funktionen ålåg honom, är det möjligt att det fanns ett sådant direktiv. Det skulle förklara varför han tog initiativ till nybyggnader och restaureringar, en annan anledning kan vara att han arvoderades för utfört arbete i byggprocessen. Även mellan tingen kunde han ha ärende till tingshuset, i händelse av uppbördsstämmor, mantalsskrivningar eller andra sammankomster där han bistod häradsskrivaren 423 Frohnert, Pär, Kronans skatter och bondens bröd: den lokala förvaltningen och bönderna i Sverige 1719-1775, Institutet för rättshistorisk forskning, Diss. Stockholms Univ., Stockholm, 1993. 424 Westerhult, s. 85-106. 425 Hamilton,Améen, Bengtsson, Lekander,Axel,‘Som tingshäst på Öland vid seklets början’, Kalmar län (Kalmar. 1963), 1949, s. 51-69, 1949.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=