RB 67

rummet och r ä t te n 215 Att dessa ämbetsmän övernattande i själva tingshuset förbryllade mig till en början. Samtidigt som det bör ha gjort dem förtrogna med miljön på ett sätt som bara övernattande kan åstadkomma, tycktes det i mina ögon ha försatt domaren i en sårbar situation. I synnerhet om tingshuset rymde andra nattgäster, och gästgivaregården med utskänkning och fler övernattande låg ett stenkast därifrån, verkade häradshövdingens auktoritet i viss mån åsidosatt. Jag resonerade utifrån idén att även om den rumsligt betingade intimiteten aldrig i själva verket innebar att domarens integritet kränktes, torde den ha inneburit ett hot om kränkning som i sig undergrävde hans position. Snart insåg jag emellertid att maktpositioner och relationer av överordning och underordning i hög grad har upprätthållits i historiska samhällssystem där den rumsliga, kroppsliga närheten har varit stor och det är snarare min egen (tids) föreställning att auktoritet och maktutövning kräver rumslig distans, vilken satt ramarna för en sådan tolkning. En fråga som vore intressant att utveckla är vilken roll klädedräkten torde ha spelat i sammanhanget. Historikern Maria Cavallin, som har studerat länsmän under 1700-talet, beskriver hur dessa ämbetsmän beklagade sig över kostnaderna som den för auktoriteten nödvändiga ämbetsdräkten innebar.420 Mot bakgrund av den intima rättegångssituationen framstår också häradshövdingens uniform och tjänstevapen som långt viktigare än ståtliga attiraljer. Förutom att sitta i förhandlingar förefaller domaren och skrivaren också ha ägnat tiden under tingen åt att avverka det nödvändiga arbetet att sätta upp protokoll, skriva in i domboken och kollationera, det vill säga kontrollera avskrifter mot original. Arbetet utfördes i arbetsrummen i tingshuset, dit också människor kom med sina ärenden. Det förekom att notarien, eller en av dem om de var flera, sysslade med handlingarna i sitt rum samtidigt som förhandlingar hölls i salen. I Hugo Hamiltons redogörelse för farfadern Hugo David Hamiltons tid som notarie 1809-1810 beskriver han hur han först mest hade suttit och skrivit och bara då och då varit “ute” för att höra på tingen, men hur han så småningom alltmer “var mest ute och hörde på hur målen handterades”, dock utan att fungera som protokollförare.421 Vilka arbetsuppgifter notarien betroddes med tycks ha varierat, men främst handlade det om skrivarbete och så kallade expeditioner.Tingen var lukrativa tilldragelser för häradshövdingen, vars inkomst till viss del bestod av olika former av kontanta extraförtjänster, så kallade sportler. En del 420 Cavallin Aijmer. 421 Hamilton, s. 64.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=