t i ng shu s i f l e ra ske p nade r kring sekelskiftet 18 0 0 210 och för rättens del var det ofta träbänkar eller enkla stolar som erbjöds, den dåliga belysningen, kvalmiga luften och de långdragna förhören med tystlåtna parter mumlandes framför domaren gör det sammantaget svårt att se tingen som ett folknöje. Vad vet vi om själva görandet i salen, hur det gick till? Vintertid var salen tämligen mörk, förutom de stora fönsterytorna, som gjorde tingssalarna till avsevärt ljusare rum än bondstugorna, bestod beslysningen av de sedvanliga rovoljelamporna och därtill enstaka talgljus som också skulle ses över.405 I de Geers novell “Ett urtima ting”, som han skrev när han hade plats som skrivare hos en häradshövding i Skåne i början av 1840-talet, skildrar författaren tingssalen som ett stort lågt rum som lystes upp av fyra matta talgljus, en dyrbarhet vars vekar ständigt behövde putsas.406 Som tidigare avsnitt visar var rummet förvisso indelat i olika områden eller avdelningar, avsedda för tingets olika aktörer, men av dem var det sannolikt bara rätten som förblev stationär och sittande på sina platser under hela förhandlingens gång. Ledamöterna satt i rummets fond, ofta på ett podium som avgränsades av ett skrank, med parterna och åhörarna stående framför sig.Troligtvis stod tvisternas båda parter bland åhörarna innan de i tur och ordning trädde fram till domarbordet för att höras av rätten.Vid brottmål, där den tilltalade hade suttit häktad, förde fjärdings- eller länsman in honom eller henne från arresten genom åhörarskaran, ibland iförd fotboja. Intressanta i sammanhanget är uttrycken “stå inför skranket”, som vanligtvis avser att prövas eller stå till svars i en rättsgångssituation, och att “träda inomskranket”, som betyder att man är villig att ta strid för något.407 I tingssalarna kring sekelskiftet 1800var det vanligtvis inte framför utan just innanför skranket man stod, för att avlägga eden eller sin vittnesskildring och svara rätten. Den rumsliga situationen varierade visserligen från ett tingshus till ett annat, men det finns mycket som tyder på att användningen av de flesta salar var ordnad på det viset. Senare tiders bruk är en indikation liksom det faktum att man svor eden med fingrarna på bibeln, som vanligtvis låg uppslagen framför härads405 Att belysningen var dålig är allmängods men tål att påpekas för att ge en bild av rummet. Garnert, Jan, Anden i lampan: etnologiska perspektiv på ljus och mörker, Carlsson, Diss. Stockholms Univ., Stockholm, 1993, men också De Geer 1892b 406 De Geer 1892b, s. 88. 407 Svenska akademiens ordbok april 2010, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ Skranket som kravallstaket
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=