RB 67

b i l d 37 209 37. Kåkinds härads tingssal iVärsås,Västergötland, låg en trappa upp i det resliga tvåvåningshuset. Innanför det höga skranket fanns gott om utrymme för rätten, och för parter och vittnen när de skulle tala inför domaren.Här satt domaren på samma podium som sin nämnd men det fanns också salar, som den i Fillinge, där domaren satt upphöjd på ytterligare ett mindre podium. FotoVästergötlands museum, b145048_3807, fotograf okänd. fördes och refererades till. Förhandlingarna kunde hålla på långt in på kvällen och ibland natten, och det var också orsaken till varför såväl rättens ledamöter som parter och vittnen var tvungen att stanna på tingsplatsen. Samma kungliga brev som gav anvisningar om när sessionen skulle påbörjas, gav med lika vaga formuleringar direktiv om att förhandlingarna inte borde slutas senare än klockan sju varje kväll, om inte särskilda omständigheter “någon gång skulle utan parternas olägenhet till längre sammanträde föranleda.”404 Som tingsskildringarna från senare delen av1800-talet tyder på, och de utspelade sig just i gamla tingshus, innebar de långa förhandlingarna i de små salarna att luften blev dålig, framför allt under de kalla månaderna och framför allt i de byggnader som inte värmdes upp till vardags.Avsaknaden av sittplatser, 404 Kungligt Brev 27 maj 1801.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=